Så här kommer svaren på frågestunden och jag ska svara så ärligt som möjligt. 

Förlåt mig älskling det kommer bli pinsamt, älskar dig :* 

Hur träffades du och din kille?

Jag gick i samma klass som min kille i tre år utan att tänka på honom som mer än "killen som ramlade av stolen och drog med sig bordet första dagen" men sen mot slutet av nian så började jag gymma på samma gym som honom. vi började prata och vi BÅDA hade verkligen ändrat vårat utseende för... utseende är viktigt. Vi är däggdjur och vi attraheras för överlevnad. så han hade blivit en held el snyggare och det hade väl jag med. så vi började snacka  jag var på G med en annan för tillfället och var mest ute efter någon att "hoppa i sängen med" och det var nog han också. men efter det umgicks vi och allt flöt på... jag vart kär och han vart kär och sedan bara föll allt på plats och vi visste det. :) 

Hur är det att leva med aspberger och hur funkar din?

Tja jag tycker min är ganska typisk, jag ignorerade det dock och VÄGRADE inse väldigt länge att jag hade det... vilket också kan ses som en av anledningarna - om jag hade det skulle ju saker och ting förälndras

Men jag vill att saker ska avra som det alltid varit, jag hatar klassbyten, skolbyten när jag inte får det som jag vill och saker och ting fungerar på ett annat sätt. Som min skolas urusla jävla regel om att man inte får vända över. Jag kokade av ilska hela den lektionen och fokuserade bara på de o hästen gick o slappade och allt blir fel. Om amn går in i mitt rum och rör något man inte får röra... backa ... no sudden movements... nej men jag går igång på väldigt små saker och vägrar att möblera om, Flytta saker, ta in nya saker osv. Min svenska lärare på den här skolan suger jämnfört med min gamla och jag tål inte varken svenska elelr engelskalektionerna här som alltid varit mina favorit ämnen innan. Men nu funkar det inte. Och så har vi en TJEJ som idrottslärare vilket i mina ögon inte heller funkar.... jag saknar min gamla lärare!! Åhh så mkt föräldringar nu i flytten och skolbytet. Det kommer ta LÅNG tid innan jag vänjer det. Typ i tid med att jag går ut och måste sabba allt igen. 

Hur är det att leva med ADHD och hur funkar din?

Jag är INTE diagnoserad med ADHD men jag har dom flesta symptomer och det ör väldigt ofta man har aspberger + ADHD men som sagt ingen diagos. Dock så är jag nästan alltid hyper, jag ar suuuuuper kort stubin och absolut ingen koncebtrationsförmåga över huvud taget. Jag kan tappa det och gå in i typ en trans om jag blir för uppspelt. Förtsa gågen jag var på Liseberg utan föräldrar... åhh gud vad jag skämms. jag gör saker jag ALDRIG skulle gjort annars om jag hade haft kontroll och tänkt rakt. Der kan bli läskigt och farligt i ridningen då jag har tappat koncentration på tävling i omhoppningen och kraschat in i ett hinder p.g.a det. Men BUP och jag började bråka så ingenting blev liskom klart för mig.

Finns det någon vuxen du litar på?

Ganska enkelt svar... nej. Jag har min kontaktmamma men ingen vuxen jag kan prata ut om allt med med lätthet det tar lång tid innan jag kan prata med henne och  små små mini knappt ens bråk bara en liten utskällning gör att jag backar undan och inte vågar. Så svaret måste bli nej. 

Är du rakad?

Beror på vart man menar... men på dom flesta ställen där tjejer brukar raka - ja xD 

Läget med dig?

Jag lever, det är alltid något? 

Intressen?

Jag är ju extremt häst intressrad och det är det jag vill hålla på med resten av mitt liv. Sen älskar jag ju sport och allt sådant så skriva en lista skulle ta för lång tid. Så jag tänker bara säga att så länge det finns fart, spänning och lite fara så är jag intresserad. 

Trivs du med livet?

Det växlar mellan dagarna, ena dagen vill jag ställa min i vägen och nästa vill jag leva för evigt. 

Har du pojkvän?

Ja det har jag :) 

Favoritmat:

Jag ätar det mesta och gilar nästan allt.... men nt mkt slår mammas taco tårta

Födelsedag:

22:e februari så de e bara börja kolla efter pressenter att ge mig. vill ni ha önskelista? Högst upp står det HÄST! 

Nu är frågestunden slut för den här gången. Hoppas ni fick svar på era frågor! :)

Så jag vaknade upp och insåg att jag var utvilad... så då visste jag redan att jag försovit mig. det var 20 min kvar på lektionen och jag hade inte hunnit. Plus att vi hade luch efter så jag tog det lugnt... åt... vilket jag inte skulle gjort för jag mådde illa hela dagen pga det... ugh... hatar det. I alla fall. Sedan hade vi biologi, vi har gjort någon labb om skog eller något. Har inte orkat hänga med i svängarna, det är en lång lektion. Jag klarade det ganska bra i början. jag har lätt för att skriva, jag skriver fort och hyfsat... eller vad tycker ni? I alla fall jag fick inte skriva utan jag skulle tänka vilket jag där emot inte är lika bra på. Sen skulle jag göra något ekosystem vilket jag inte har ork, koncentration eller nej usch vill jag inte går det bara inte. Sedan säger en i min grupp att jag ska läsa igenom allt... två eller tre A4 papper.... med text... så han gick på och på och jag sa att jag inte kunde så jag lost it lite och halvskrek ut att jag troligen har skriv och lässvårigheter så nej... jag kan inte läsa allt det utan att hoppa över 70% och inte förstå den andra 30% som är kvar... 

Så efter Biologin  gick jag hem och hämtade kameran och dytte om för att sedan fortsätta på idrotts projektet. jag trodde vi skulle få uruselt betyg på det... och nu kan jag latin.... Gluteus maximus är rumpa och Rectus Abdominis är raka magmusklerna... blah blah blah .... men i alla fall förvånadsvärt så fick vi A!!!! Så jävla lättad! Idrottsbetyget är ett av dom jag siktar på A i så OMG SO PRO!!! Så lättad! Eftersom vi vart klara lite tidigare så kunde jag springa iväg och byta om inför extra ridningen. 

Väl i stallet frågade jag läraren efter en pigg häst och jag fick Primella men det är inte jätte lätt att få allt rätt när någon säger ett namn på en häst man i princip aldrig sett innan! Så... jag skulle hämta en svart häst med stjärn och en vit prick på magen... men sedan kom en annan lärare och la till att hon inte hade några täcken alls på benen så det gjorde det mkt lättare!! Jag hittade hästen och hon var ganska tjock xD men sjukt fin och underbar att rida!! Addar till favoritlistan! Så vi hade markarbete hoppning. Än en gång sa dom att jag red för fort och att HON drog iväg.... jag ville inte bromsa mer... men i alla fall jag hade inga problem med att sätta ihop henne. hon gick super fint hela lektioner. Dock så vart jag ganska framåtlutad emellanåt då min rygg höll på att döda mig! Men jag är okej... tror jag. lite andningssvårigheter under kvällen men det gick över så jag kommer nog bli bra. 

Imorgon ska vi köra trav och traktor. Ser fram emot det!! 

Så jag tänkte prata lite mer om min bakgrund med vuxna. Som sagt jag är adopterad från ryssland. Så mitt förasta intryck av vuxna är att dom inte vill ha mig och ger bort mig till ett okänt öde. Lämnade mig på ett barnhem i ett av rysslands då fattiskaste och skabbigaste städer. Sedan kom jag till sverige, i början var det bra. När jag vart äldre insåg jag hur fel allt började bli och tillslut slutade det med ständiga bråk som ofta blev fysika. En "vän" fick mig att gå till Bamse klubben. jag tor det kan ha varit i trean. Innan detta hade jag aldrig litat på mina föräldrar någonsin. Det kan ända så med adopterade barn, ett sorts trauma. I alla fall så gick jag till bamseklubben. Fick personen jag pratde med att lova att inte prata med det jag sa till någon annan. Inte kollegor INGEN sedan fick jag en panikattack och sedan satt jag framför rektorn. Vägrade gråta och allt jag minns var att dom sa "Vi vill vara hjälpa dig så att du inte ska säga när du blir äldre att ingen hjälpte dig" Det lät ju bra! Så mitt välmående hade inget med saken att göra? Och när jag började få tårar i ögonen kommer rektorn med en av dom dummaste kommentarer jag hört. "Vart du ledsen nu?" Wow... really? Jag hade suttit med ett par nycklar och kramat dom så hårt det bara gick... minns inte om det faktiskt gick hål i skinnet eller inte. Mitt självskade beteende hade redan börjat. Jag visste såklart inte vad jag gjorde... men det kändes bra att riva och orsaka smärta till mig själv då det lugnade panikattackerna.... men jag hade ingen aning om varför. 

I alla fall så skolkade jag varje gång rektorn frågade efter mig... jag fick också reda på att flera lärare visste om det... så mkt för förtroende.... flera lärare gjorjde konstiga och dumma saker mot mig som jag fortfarande tänker på... men det var mer normala saker ... tror jag. en av dom skulle lära oss om typ damp.... hon sa "Alla har vi lite damp i oss, men vissa har lite mer damp. Som t.e.x (mitt namn)" och jag minns det så tydligt... är det normalt? Mina föräldrar slutade inte, och jag började på högstadiet. Vid det laget var jag livrädd och hade ingen tillit till någon så då reagerade jag starkt på minsta småsak och tror att alla hatar mig och så är det än idag. Och nu har mer saker hänt. Som t.e.x;

Jag var hos BUP och pratade med en psykolog, jag frös och fick en panikattack av rädlsa och han öppnade dörren och sa "jag kan inte hjälpa dig" flera sådana konstofa saker har hänt, anklagelser. Ridlärare som betett sig som småbarn och gått till andra ridlärare som har mer att säga till om säger att jag skenar runt med ponnyn jag ska sätta igång i ridhuset. Jag ställdes inför den ridläraren jag fruktade mest och var tvungen att förklara att det var första galoppen på ett halvår av vila och att hon taggade till och stack en långsida men att jag direkt fick ihop det. Men den andra ridläaren hade sagt att jag skenat varv på varv och manat på henne, varv på varv på varv.... jag tror jag galopperade ett varv på henne... 

Men efter svek, misshandel, lögner osv osv kan man klandra mig för att vara rädd... eller för att inte längre våga prata eller lita? Kan man klandra mig? Det vill jag veta... är jag jätte feg och svag... eller är det såhär det bör va? 

Hej jag har hållit på med bloggen i typ en vecka nu eller me? Ingen aning, tänkte i alla fall hålla en frågestud så ni kan lära känna mig bättre. Kommentera ere frågor så svarra jag på dom imorgon. dehär är inte mitt dagliga inlägg. Men jag tänke det kunde vara kul. Så fråga på! fråga om deprezssion, fråga om ADHD, aspberger fråga om skola, vänner hästar meriter favorit färg och mat och allt där i mellan. Börja skicka in era frågor nu så varar jag på dom imorgon! 

Så jag har spenderat mesta delen av dagen i sängen då det gjort super ont att andas och jag har inte kunnat gå uppför trappor utan att få syrebrist och hyperventilera... så jag försöker vila upp mig så jag kan rida imorgon. Dock så var jag på matte provet och förvånadsvärt nog så kommer jag nog klara det. Jag gjorde alla uppgifter utom två. det kändes lätt och jag gjorde alla A och C uppgifter för första gången någonsin! Jag börjar nästan tro på vad specialpedadogen sa. Han sa att jag inte har problem med matten utan koncentrationen och att lösa och tyda uppgifterna. Då trodde jag inte på honom men det kändes så lätt idag!! 

Men i alla fall jag tänke skriva av mig om en sak... jag minns och fattar knappt inget länge. men jag var av och på med en kille i tre år. jag älskade honom verkligen. det var äkta, annars hade jag inte gått tillbka efter alla dom gånger han krossade mitt hjärta. han var i alla fall inte som alla andra och jag insåg väl inte hur messed upp han var förrens det var för sent. I alla fall tillslut orkade jag inte med alla svek, allt on och off. att han vägrade ha sex med mig osv. Jag orkade inte, så jag gjorde slut. Sedan vägrade han svara på mina meddelanden IGEN... och jag vart ihop med killen jag är ihop med nu. jag ville inte skriva ett opersonligt meddelande med han och jag försökte berätta flera gånger men tillslut orkade jag inte försöka och vi la upp en hångel bild på snapchat och han tappade fattningen lite. Så jag minns inte mkt... men jag tor att han skrev till minkille i hopp om att jag inte skulle läsa det. han skrev att han skadat sig själv till den punkt att hans kropp inte orkade mer och att han... hans skulle typ dö och jag har panik för i så fall är det MITT fel... mitt fel... mitt fel.... mitt fel.... vrf kan jag inte ens gråta? Jag vill gråta... jag .... jag vill gråta och skrika och få ut allt.... men jag sitter här. Har panik... men är tom... helt tom....

Depression... den kommer i många former. Det finns dom perioder då jag får panikattacker minst varje timme och man får gå ifrån lektionerna, lägger sig på toan och försöker att vara diskret. Och under nätterna kan dom vara upp till en timme långa och utmattande. 

Sedan finns det dom perioder då man stirrar rakt fram. Hela tiden, känslolös men ändå inte. det känns som om någon huger dig ständigt i bröstet. Men man är kall och går, man kan finna sig själv stirra in i en vägg i en hhalvtimme utan att tänka på något alls. 

Det finns dom perioder benen inte vill bära, allt som kretsar i huvudet är tankar på att få skära sig och att dö. Var man än kollar ser man självmordscenarier. Kollar man mot vägen och det kommer en bil så ser man sig själv bli påkörd. och det värsta är det det är den sköna perioden för det känns så bra... när mans ser sig själv dö... och det känns så skönt att få skära djukpt in i armen och jag saknar det så sjukt mkt att det gör on. Att få hålla i ett pennvessar blad och pressa det mot handleden. Känna smärtan bedöva allt annat i din kropp och sedan se blodet droppa. Det känns så fint och vackert. så underbart.

Men sen inser man hur sjuk man är, men det är ingen som vill hjälpa, så man fullföljer och stället sig framför en bil... dock gick jag av när jag tyckte synd om dom i bilen. Nu kan jag inte längre göra sådant för min älskling håller mig stark... men... ibland känns det som... ett skär är ingenting... ellerhur? eller två.... eller några till. Men jag är för rädd för att han inte ska kunna kolla på mig utan att bli rädd. 

Jag är rädd...

När man levt så ensamt som jag, flera gånger har jag trott att jag haft vänner. mend et har alltid visat sig att jag blivit utnyttjad eller så såg inte dom mig som deras vän utan bara någon att va med när ingen roligare fanns till hands. jag berättade allt för dom och trodde dom var mina bästa vänne men det var aldrig så som det var. Kune inte prata med mina föräldrar: jag gick i trean när jag fick min mens och kunde inte prata med något om det. Fattade inget och var förvirrad och lost. Rädd men framför allt ensam. Jag har alltid varit ensam. Så finns det vissa som postar deppiga statusar på fb och instagram och dom får hur många kommentarer som hälst av folk som vill stötta dom... jag gjorde så en gång... ingen brydde sig. och det gör ingen nu heller. Det har ingen någonsin gjort. Jag har alltid kämpat ensam och så finns det dom som har hur många vänner som hälst som stöttar dom men som inte kan inse hur lyckliga dom borde vara över dom vänennerna. Det gör mig så arg.

Snälla människror när ni har vänner, föräldrar och folk som stöttar er behöver ni inte lägga upp o klaga på fb och instagram och gnugga det i ansiktet på folk som sitter där rädd och ensamna medans ni SKRYTER om hur många ni har som bryr er. Det får mig att må illa vad ni gör. Jag klarar inte av otacksamma människor. Jag är sjukt tacksam över så mkt, jag är ofta väldigt posivtiv även fast det kasnke inte har märkts nu på ett tag då jag bytt skola och det är mkt nytt och saker som inte är som vanligt. Min aspberger hatar när saker och ting inte är som det brukar och folk tycker jag är negativ men det är inte jag som pratar det är min aspberger. 

Så ... jag antar att jag ska runada av det här.... mår verkligen inge bra i natt, jag försöker hållla mig borta från blad och annat som kan skada mig. försöka. Inte för min skull men för min älsklings. För han är mitt allt och han får det att funka. 

Så idag var en konstig dag, min kille hade en jobbig dag. Jag bråkade mid mina föräldrar och jag har åkt hem till skolan. Men min kille skulle massera mig och sedan föraöka knäcka min rygg lite för det bukar vara skönt... men... jag tror han tog i lite mkt och kanske omplacerade musklerna en aning för det gör sjukt ont att andas och vissa ställdningar. Jag är öm osv. Så jag kommer inte skriva mkt mer nu utan lägga mig ner igen och hoppas på att det blir bättre under morgondagen annars måste jag göra något åt det för jag vill kunna andas!

Så jag tänkte ladda upp ngra videoklipp sen igår. Mobba inte min ridning jag vet vad jag gör för fel. OCh det är ju bra att jag gör fel. Då finns det ju fortfarande mål att nå och saker att förbättra! OCkså förlåt för kvaliten, videosarna fucakde upp sig när vi la över dom på datan.

det har gått några veckor och jag är redan less på skolan. Jag vill inte, jag orkar inte. Jag pallar inte trycket och jag behöver mer hjälp för at hålla koll på inlämningar, prov osv. för sådant klarar jag inte själv. De e jätte jobbigt... och just nu förnekar jag det och tänker inte skriva om det. Jag är sur och stressad över allt så nu pratar vi bara hästar! 

Jag och älsklingen gick upp tidigt (kl9) för att åka till min kontaktmamma. jag jhade chansen att rida alla fyra. men jag är fortfarande lite sjuk och kände mig skakig och kallsvettig efter dom två första så det var do ända jag hoppade. Min älsklig som jag smittat är lika sjuk som jag var förra veckan och jag ville inte håll honom i stallet för länge. Så efter vi va klara, jag hade hoppat Bamsing och Coleen så gick vi upp till stallet. Jag tvingade honom att sitta och sen mockade jag, släppte ut och fodra och allt sådant själv. Jag kallsvettades och kände mig skakig i hela kroppen men, kom igen! Jag är väl för faan hästtjej. Så jag gjorde klart allting och sedan hjälptes vi åt att plocka bort banan som jag ställt fram tidigare. Jag hoppade en femonhalva med två galoppsprång till en oxer och för typ första gången i mitt liv räknade jag rätt när jag stegade!! 

Aja, hästarna var i alla fall superfina. Bamse hoppade glatt och fint när jag andades och kom över att jag nästan bara suttit på snubbliga kickiga ovana unghästar eller helt enkelt hopprädda hästar. Jag hade inte hoppat högt på väldigt väldigt länge och då känns hindren så mkt högre än vad dom är och man känner sig så fjantig. men det är bara att bita tag och rida på! Men jag hoppade klart honom och sedan så bytte jag till Coleen med sadeln min kontaktmamma red i förra veckan. Efter några små skutt hoppade jag av och bytte till Bamses sadel som hon brukar ha för jag höll på att flyga av i den där jävla sadeln. ALDRIG I HELA MITT LIV har jag sittit i en så hemsk sadel. BLÄH!  Men när jag bytte gick det bättre. DOck är det något med henne som gör att mitt skänkelläge blir super ostabilt. men det är bara att träna. jag avslutade båda hästarna på 110cm 

Älskling sover hemma hos sig i natt. Han sa att han var tvungen att få sin sömn och att han känner sig dum om han somnar när jag är med honom bara för att jag inte kan sova.... värsta känslan någonsin att höra det.... detssutom gillar jag när han somnar innan mig för han är så rolig när han sover, babblar och håller på xD 

men jag avslutar med lite bilder så varsågoda! 

Bamse, jag vet att hälen måste ner!

Coleen, jag vet att skänkeln måste fram och hälen ner! 

Nytt facebook wallpaper eller vafan det heter xD 

glömde ju lägga upp en bild på den söta Crazy. Så god natt :)