Sååå... som ni nyss läste när ni läste titeln... jag har ingen röst och ingen ork... har ingen ork att blogga just nu heller och ni vet att jag inte brukar blogga i helger men vi får se hur det blir... men i alla fall. God natt på er :) 

Kände för att bjuda på mina fails och en jag fotade på en tävling jag var på. De e jag på dom två första och den sista bilden. Dom andra är jag bara fotografen till :) 

hope you enjoyed the faiils :) 

Hej, är trött och måste förbereda mig för skola imorgon. Så jag lägger bara ut denna lill video så skriver jag mer imorgon. God natt. 

  ingen musik igen då jag inte fårr något tips om var man kan hitt BRA gratis musik att lägga in som inte gör att det blir olagligt! Så sätt på spotyfi och njut av att jag också är en människa som ramlar, slår mig, klantar mig osv. Detta är dock väldigt galma videos men njut i alla fall :)

Så idag vill jag prata om våra kroppar och hur vi ser på oss själva. Detta är riktat mest åt tjejer eftersom jag är tjej. Men om det är av intresse kan jag lägga upp ett inlägg om killar också. 

Men det första är ju såklart är du fet? Tjock? Svaret är antagligen nej. För detta är en fet person.

hon är tjock, ritkigt tjock. Och ser du inte ut som henne kan jag nästan garantera dig att du inte är tjock. Har du fettvalkar? Putmage? Celluliter? Går dina lår ihop? Grattis! Du är en frisk sund person! Har du inte det är du antagligen extremt vältränad eller aneroextic. Har du mer fett på kroppen en dom andra ska du inte med en gång tro att du är tjock, väldigt många flickor idag är undernärda och har för lite fett på kroppen. Men vad tror du killarna igentligen väljer? Ett skelett som inte kommer kunna få barn eller en sund sexig person med kurvor so kan få barn för hon har inte svält sig själv? Jag tror killen går på den som kan få barn. Vi är djur och vi tänker på överlevnad och att skapa nesta generation. Men tyvärr kan man inte få barn med skelett, så männen vill inte ha det. För utan barn finns det ingen frammtid... wow... och jag vill inte ha barn xD 

Men till nästa grej, vältränade tjejer. 

den här tjejen är vältränad och jag tycker hon ser riktigt bra ut. Inte min typ och jag vill inte se ut så men ja. Helt okej och hon kan nog få barn om hon inte övertränar sig elelr pumpar i sig sterioider. Men hon ser i alla fall inte ut att ha svält sig själv till detta utan man kans se att hon har kött, muskler och fett på skroppen.  Villket är BRA! Det är så som det ska vara! JAg själv vill vara vältränad men jag går mer inför dedär med stora lår, rumpa, liten mage och stora bröst... kommer nog aldrig nå det målet men jag har i alla fall ett som jag kan kämpa mot. 

Nu till något jag inte gillar, för vältränade tjejer: Detta skrämmer mig, och inte bara mig utan även killarna! Vi är väl har väl redan humör nog att vara läskiga utan att vara 10ggr starkare än våra män!

om jag träffade någon av dom... skulle jag vända om och springa där i från för det är LÄSKIGT! 

Så vad händer om man söker på "beautiful body" på google...?

detta kommer upp... är ni serriösa? Detta är ite vackert? Detta är aneroxia! No kidding, är detta vad mode magazin vil att vi ska sträva efter? Usch! Oftast redigerar dom inte modellerna super mycket smalare. Utan dom måste redigera bort revbenen för att få dom att se mänskliga ut: Det äcklar mig. Det är inte hälsosamt och det är verkligen inte snyggt. Är detta vad du stävar efter? Svälter du sig själv? Lägg in dig själv på psyk snälla eller börja ät igen för gudsskull. Detta är inte människor det är skelett. Det är inte vad du SKA sträva efter, det är vad du ska UNDVIKA. Snälla se inte ut såhär, det finns inget att leka med i sängen. Och när du svälter dig själv så förlorar du även förmågan att få barn. Tro inte att jag bara skyller på andra. Själv gick jag en gång en vecka utan mat. 

Detta kom upp när jag googlade aneroxia. Jag ser inte mycket skillnad från modellerna där uppe? Gör du? Jag tycker det är sjukt att det dom flesta strävar efter idag är att se ut som dom modellerna. Tjejer, aneroxia är en allvarlig sjukdom. Ingenting man vill sträva efter. När ni trävar efter detta sätter ni er själva i fara, eran kropp mår inte bra! Alla dom där före och efter bilderna, som ska visa hur "fit" personen blev. Ett riktigt bra exempel på hur dom flesta går till är den här bilden:

hon hadde en SJUKT fin kropp. Underbara lår som jag är avundssjuk på... sedan svälter hon sig själv... och nu äcklar hon mig i stället: Detta äcklar mig! Jag skojar inte, hon gick från att ha en fin kropp till att vara ett skelett. Usch säger jag bara, thigh gaps kan ta si själva i röven. Lår ska gå ihop! Om du tror detta är snyggt eller ser ut såhär som hon gör på sista bilden. Mat vännen, MAT! 

Sedan finns det även folk som går in för att se så onaturliga ut som möjligt. 

fina ben... men vart får maten plats? Och lungor? Har du några? VART ÄR ALLT? Nej när jag sa att jag ville ha stora vältränade lår och smal midja vard det inte detta jag syftade på, jag vill se hälsosam ut och veta att mina inälvor faktiskt är kvar och fungerar tack så mycket. 

Och nu till vad som är vackert

detta är min smak av tjej. Hon har fina ben, fett på kroppen, bröst och kolla hon ler och ser väldigt glad ut med att se ut så som hon gör. 

Ser du ut såhär

ska du heller inte skämmas, du är vacker! Precis som du är. Detta är inte så som jag vill se ut. Men hon är vacker och detta är bätre att sträva mot än aneroxia avdelningen på psyk. Tror också att hon kan få barn. 

Och om du ser ut så här NATURLIGT och inte har svält dig själv för att se ut så så är du också sjukt snygg och fin. 

Så vad är slutsatsen? Jo om du trivs med din kropp, tränar, äter sunt och MÅR BRA så är din kropp perfekt precis som den är. Spelar ingen roll om du är stor, liten, lång eller kort. Alla storlekar och längder är fina. Sedan har alla sin smak och definition av vad som är vackert och vad som inte är det. Men detta är min åsikt och jag tycker att du som läser dehär. Är DU nöjd med din kropp så är du perfekt. Så länge som du inte är ohälsosamt smal eller ohälsosamt överviktig så är jag okej med allt och alla. Jag tycker DU är vacker precis som du är och jag vill att du ska veta det. <3

OBS! Detta är mina åsikter! Alla bilderna är tagna från google.

Jag kommer inte lägga ut någonting under helgerna då jag inte har tid.

Så depression (faan de piper i mitt huvud... vänta... de tonade ut lite nu....) kommer i väldigt olika stadier. Dom kommer inte i samma ordning utan växlar runt. Det är stadiet där allt är skit medningslöst men man gör alltid percis som vanligt men det bränner i bröstet och man mår skit hela tiden. Sedan finns det det stadiet där depressionen går in längre och börjar påverka ditt imunförsvar och din hälsa som min gör just nu. Jag har ont i huvudet ´, känner mig febrig till och från, mår illa konstant osv, dock är nog inte depression och stress dom ända faktorerna till att jag mår så dåligt just nu... tror jag.. eller? Jag har igentligen ingen aning. Ett nnat steg där jag är just i kväll är de steget då du känner dig tom och nere, men du kan inte gråta och allt känns som att stirra in i en vägg. Det är bara blankt och tomt, dystert och mörkt. Det finns inge känslor men ändå mår du skit, finns säkert fler stadier för andra människor men detta är mina och sedan finns det väl 10000 mellanstadier men de e svårt att sätta ord på precis alla. 

En sak som jag och min kille pratade ganska mycket om nu i helgen var att jag jämnför mig med dom värsta av dom värsta. Hela tiden. Så när jag tänker på mitt liv så tänker jag jätte ofta "Jag har haft ett underbart liv jämnfört med vissa andra. Vissa hade varit glada och tacksamma över dethär. Jag är otacksam, dum och svag som blir ledsen och deppig för dethär. Dehär är inget" men mitt liv har varit ett rent jävla helvete, skitliv och fruktansvärt jämnfört med de flesta svenska b´medborgarna. Det måste jag få in i huvudet och det är därför jag skriver det nu. Jag måste få in att mitt liv kanske inte varit så bra, att jag har något att vara ledsen och deppig över. Att jag har något jag måste prata om och procecuera för jag har hållit alltidg inom mig i tanke på att alla andra har det värre och att jag är en otacksam skitunge... mest tror jag att det är sen inställningen jag har för det var den inställningen min mamma sa att jag hade och det var exakt det som hon kallade mig. Precis dom orden. Minns det som igår. 

klockan är 10 i 4. Jag mår illa som faan, är trött, hängig, illamående, haft febrig och ont i huvudet. Vi får se om det blir någon skola imorgon. Mår så jävla pissigt piss och orkar inte någonting... har känslan av att ge upp. Och ju närmre jul vi kommer desto värre kommer det bli. Jul, jul, helvetes jul. 

Jag kommer ju ite precis vara den första tjej att klaga på sitt utseende och det vet jag. Men alla ja känner år i alla fall inte panikattacker när dom ser sig i spegeln, gått upp massor sedan jag började med P-pillren. Kommer inte i mina vanliga byxor och ugh ni vill ite ens veta. När jag ser mig i spegeln ser jag en tjej med trollhår, INGA ögonbryn, vampyrtänder, fet.. och nej inte bara "lite större" jag är tjock. Men jag vill ändra på det: Detta får inte fortsätta. Innan sommarlovet var jag i min bästa form och ja... jag började bli fit och snygg. Jag hade former... nu är allt borta och det är bara en stor äcklig fettklump kvar. Och det blir aldrig bättre av att folk säger "Du är inte tjock" "Du är bara byggd så" "jag 'är avundssjuk på hur du ser ut" "Jag tycker du är snygg" JAG BRYR MIG INTE!! Precis som när alla till och med min mamma kallade mig tjock så bryr jag mig inte: Jag har MIN uppfattning om min kropp och jag tänker inte bara klaga. jag har köpt ett hopprep och börjat träna hemma. Kan inte träna på skolans gym. Alltid folk där och det är så litet så med mitt självförtroende så. Nej det går inte. 

Så bara för att jag skriver att jag tycker jag är tjock så vill jag inte ha en ända jävla helveteskommentar om att det inte är sant för det är ENDAST  MIN åsikt som räknas! 

Så som en fortsättning på det, min sociala fobi och mitt självförtroende... jag har velat åka in till Gallerian i stan sedan jag kom hit. Våga åka iväg här i från och göra saker. I min gamlsa stad var det bara att gå några meter och så var man framme. Men det är lite längre här så man måste ta bussen. Jag har inte vågat göra det eftersom jag har knappt åkt buss innan och jag bodde i en pytteliten stad innan. När jag bodde med min kontaktfamilj ute på landet så gick det två bussar om dagen, en till stan på morgonen så man hann till skolan och en hem efter skolan. Det var allt. Och tro mig, min kontaktmamma fick jaga bussen ett antal gånger. Men jag har haft sådan panik och ä ven bussen in till rececentrum för att komma hem till min gamla håla till stad. Men idag tog jag steget och klev på bussen. Ringde min kille nervös ett antal gånger och såklart funkade inte kortet och.. umh.... den föraren kändes inte så säer att åka med. Han gasade upp och satt och höll i mitt icke godkända kvitto och granskade det noga med sina läsglassögon på utan att en titta på vägen och tro inte att det bara var för en liten stund! Det kändes som en evighet och vi mötte trafik och vägen svängde men han tog inte tag i ratten en ända gång! Vi åkte i ett gupp i vägen också och han bkinkade inte ens. Han bara satt där med sina läsglasögon och fingranskade varrenda ord på båda kvittona och sa sedan att jag kunde gå på i alla fall. Fattar inte varför mina bussar inte vill ta mitt kreditkort. Så irriterande! 

I alla fall väl där kändes det som jag stalkade några i min klass, dom brydde sig inte mkr men jag var tvungen att säa något så att dom inte skulle  bli helt creeped out ... vilket i stället ledde till en helstel konversation på 10ord vid bankomaten. Kul! Aja, insåg att jag ästan slösat ALLA pengar IGEN. Suck, jag suger på att ta vara på pengar: Dom bara går upp i rök! LOVAR! Men när jag väl var där och lugnade ner mig var det okej. Juste stannade hemma från skolan... tror det är mitt psykiska mående och för lite sömn som gör att jag mår så dåligt och kände mig nästan febrig med dunkande huvudvärk under dagen. Åt bara två mackor någon gång under dagen och nådde gallerian runt halv fem. Så började må illa, var yr och kallsvettades emellanåt. HUvudvärken kom och gick men jag tyckte det var helt okej för jag behövde inte stressa och för första gången någonsin när jag är där var det inte smockfullt. Utan det var riktigt skönt... såg en gubbe som såg precis ut som Hitler och han stirrade på mig.... kan ha varit för att jag stirrade på honom... men kom igen. Han såg ju ut som Hitler! Och han var asläskig... enlit mig xD 

Jag var där för att hitta en jacka och det gjorde jag, den är assnygg och superskön. Känner mig snygg i den, den är svart med grått ludd på luvan och har ett band runt midjan, plus att den hade skitsnygga gulddetaljer... dock fattar jag inte varför den HAR fickor... men dom är igensydda?? Asså dom är inte helt igensydda utan man kan få ner ett finger brevid igensyningen och kan känna att det finns en helt vanlig ficka där... men varför är den igensydd? Whats their problem? Jag vill ha saker i fickorna! Alla andra jackor var dock konstigare. Jag vet inte hur dom i  mode branchen tror att vi människor ser ut men antagligen så är vi jävligt fyrkantiga av oss, har superkorta små ryggar och axlarna tillbaka dragna och så är vi stora om magen som tomten där framme med gravititetsbröst eller ingen plats för bröst alls. Asså jag är en tjej med kurvor och former och jag vill ha en jacka som visar dom, INTE EN FYRKANT! Härre gud. 

Sedan när det kom till att prva byxor och BH:ar så slutrade jag efter några panikattacker och gick där i från. Tänke äta på donken först. Mamma hade satt in 1000kr till en vinterjacka men min kosatde bara 500 så unnade mig en kina buffë som bara kostar 95kr.... jag ÄLSKAR KINA!! Jag kan leva på kina mat och det är 1000ggr nyttigare och mer mättande än vad Donken någonsin kommer vara! Så efter att inte ätit någonting på hela dagen (nästan) så mådde jag ganska mkt bättre efter lite mat i magen innan jag åkte hem: Och jag kom med bussen hem! JAg trodde jag skulle hamna i sthlm, göteborg eller typ Kina om jag gjorde denna trippen men jag kom hem, jag hade mat i magen och en skitsnygg jacka med mig: Det var första gången någonsin och jag shoppar själv och år ute själv... alltid varit nervös och haft ångest inför det men idag så gjorde jag det. JAG GJORDE DET! Och DET är det bästa med idag, jag trotsade mina rädslor, jag gick in i mitt spöka och fick det att gå iväg. Jag klarade något och nådde ett mål och är sjukt stolt över mig själv för en gångs skull. Mycket ångest, stress, virrig, skakade och massor av beslutsångest men, jag klarade det och jag kom hem.  

Nu har jag suttit och skrivit i en halvtimme... måste diska och sedan sova. Klockan blev mer än jag ville: Halv tre igen.. men jag känner mig själv och jag hade ändå inte somnat. Jag sov ju ändå till 1 idag... såklat vaknade jag ett antal gånger som jag alltid gör om jag får sova mer än min hj'ärna vill tillåta men jag fick sova och det är det viktiga. Nu har jag panik över imorgon i stället, men det får jag ta tag i då. God natt och hoppas att ni redan sover. 

... är det jag tänker skriva om imorgon för nu vart klockan halv 3 och jag borde åtminstånde försöka sova... fick typ inget gjort i natt... bara haft panik över allting och grubblad över saker som... som är ganska hemska... orkar inget mer nu.. vet inte om jag orkar skolan imorggon heller... mitt mående vandrar bara neråt mot bottnen ju längre in i terminen som vi kommer... och ju närmre jul... så god natt.

Bjuder på en bild på Prinsen när han var kasnke 1 år eller så. Och sedan på två gamla hoppbilder på när jag hoppar Zarossa i alldeles för korta läder xD 

depression och fobi... suck något av det jag hatar mest är när folk använder dom uttrycken i fel sammanhang. Utan att veta hur det faktiskt känns, utan att förstå hur det akn röra till en annans värld. Om jag hör någon säga: "fan vad deprimerd man blir" så tar jag det som att du är deprimerad. Depression är en allvarlig psykisk sjukdom, det är inte något du får VARJE gång du är nedstämd. Depremerad är man en längre tid, saker och ting spelar inte längre roll. Man bryr sig inte. Saker som en gång gjorde dig glad har du tappat intresse för, det finns inget att vara glad för. Det går inte att bli glad, glad finns inte. Glad har dött, och det ända som finns kvar är dina värsta minnen och du. Säg aldrig att du är deprimerad, det kan ta hårt på din omgivning och göra många som älskar dig oroliga. Jag har varit deprimerad i över 8år ... det är riktig depression. Även om det inte alltid syns på utsidan ligger det alltid och skaver inuti mig. 50% av mina toalettbesök är så att jag kan dölja mina panikattacker och mån ångest. Det är riktig depression. 

"My feelings are ripped apart and dragged away in different directions and I can't get to any of them and I don't know which feelings I should hold on to and which to let go. Im confused and my chest feels like its on fire. I both hate and love life and I want to both live and die"

Samma sak med fobier. Om jag nu ska förklara detta så enkelt som möjligt så är det många som säger att dom har fobier för saker. "jag har fobi för spindlar" då har jag några föjldfrågor. "1. kan du kolla på en spindel och känna att du inte får en äkta panik attack eller liknande men på samma stress nivå? 2. kan du inte få det ur huvudet på några dagar eller veckor, och kommer du alltid minnas spindeln så att varje gång någon tar upp spindlar så får du flashbacks? 3. Klarar du av att prata om spindlar eller blir det för mkt och du måste gå?" 

Jag har en fobi, För att... ehhh nu vart det svårt... lets just say at vi fick i uppgift attt skriva om Bulimi och jag var tvungen att gå fram till min lärare och berätta att jag inte kunde gör uppgiften pga min fobi. Medans jag sa det till henne var jag så rädd för att behöva skriva uppgiften på det att jag akakade och kallsvettades, när jag träffade mitt ex förra gången berättade han en historia om det som gjorde att jag började skrika och gråta för att få honom att sluta prata om det. Och idag vid maten togs ämnet upp och jag var tvungen att gå... hela kvällen har jag så fort jag inte koncentrerar mig starkt på något annat har jag fått flashbacks av det som min hjärna visualiserade när sdom pratade om det... kul... försökt få i mig lite mat... vissa saker går och vissa andra.. nej det tar stopp och jag har inte haft någon direkt matlust fast än att jag har tränat och inte lyckades få i mig någon middag. 

Jag har panik över allt, över skolan, över habiliteringen, över hästar och riding. Och över jul... Julen är den värsta tiden på året... man ska vara med sin familj, allt handlar om familj, Familj, FAmilj, FAMilj, FAMIlj, FAMILj, FAMILJ!! FAAN TA JULEN! Jag har ingen familj, jag har aldrig haft vänner tidigare, ja vill inte tillbaka till helvetes staden och... helt ärligt kommer det bli sjukt jobbigt för mig att vara med min kille under jul då han kommer att fira den med sin perfekta familj. Dom är en familj, en sådan jag bara skulle kunna fantisera om . Jag kommer se allt perfekt i dom och se hur illa min familj är. Ingen gillar varran, vi är rädda för varran och vill inte att våra ord ska vändas emot oss. Vi går som små tennsoldlater. Every man for himself. The strongest survives. Det är mitt så kallade "hem" ... jul...släkt ... vänner... familj... ugh. Självmordstankar, depression och ångest. det står alltid som högst runt jul... ser sååååå fram emot det *sarcasm*

(råkade somna 10 i 10 i webbcam igår... men varför inte... skön omväxling xD) 

Okej så först hade vi ännu en urtrist svenska lektion och mlite av den + rasten så skrev jag ner stödord och var super taggad på redovisning, självsäker och bara ... allt kändes så sjukt bra!! Sedan när vi satt där och lyssnade så tänkte jag med starkt självförstoende "jag kan göra det bättre än henne" "Jag uttalar saker bättre än henne" "min är mer utvecklad än hennes" och sedan så... ju närmre vi kom desto mer började jag skaka och bli stressad men jag kände mig fortfarande okej! Gahh tänkte jag, kände för att skrika ut det. Åhh var så irriterad och sedan var det jag och då började kaoset, stammade, virrade bilderna tappade HELT förmågan att läsa, och missade hela stycken jag darrade ännu mer och blev sjukt stressad, kunde inte prata och pratade för fort och allt var bara super jobbigt och kaos är så sur och så besviken på mig själv... vart tog självsäkerheten vägen? Eller... jag kan vara kaxig men när det kommer till att visa upp mig... snälla låt bli... älskar uppmärksamhet och att stå på scen.... älskar det... men jag skakar, mår illa och är svimfärdig... känns som benen ska vika sig och försvinna under mig. Paniken och ångesten stiger skyhög... men jag vill ju!! Jag förstår inte vad som händer för jag vill ju!! 

Har ni några tips på om det kan vara lite social fobi (som jag nog åckså lider lita av) eller om det är något annat för det känns så himla sjukt att få så mycket panik över något man känner isg säker om. När man har planerat övat, är säker på vad man ska säga och kan i princip allting utantill. Visst så har jag lässvårigheter men jag miste vid vissa stunder förmågan helt... stressade allt och ja... jag skakade så mkt i hela kroppen så jag trodde att jag skulle skaka omkull! Det har hänt innan när jag ska upp på scen och sjunga ,,, men sjunga e lättare för där vet jag vad jag ska göra och så kan jag sikta på lampan och bara äga scenen. Jag bahöver inte läsa av något (har dock hänt att jag glömt text men det var en sådan som gick på repeat så la in de jag missade på ett annat ställe) utan kan bara stå där, dra på och ge gärnet... dock vill jag spy och svimma både före och efter men ... varför blir det såhär... jag försår faktiskt inte! 

Så nu har jag skrivit en del och jag har inte gjort mycket mer ideg, kollat på film, ätiti pankakor, inte jobbat matte på matte lektionen och min speciallärare har än en gång konstanterat att jag stör andra och är sämst på att hålla fokus. xD Och sen gick han på möte så vi satt och snackade bara ... först hästar ochs edan sex - bästa ämnena! xD Och efter det hade vi inledningen till kursen Djurens Biologi. 

Sa till mina kompisar att jag ville banta och dom drar med mig till Cloetta och köper godis...faan men tränade i alla fall idag.. hade inget hopprep så tog tyglar och det funkade prima! xD 

  En film som jag gjort, det är jag från min första hopptävling till minsenaste med inslag av träningar. det är mest hoppning. Det finns en del fail och har ni frågor om hästar eller utvecklingen så är det bara att lämna en kommentar! :) Har en veriation men musik men har inte tillåtelse att lägga ut musiken på internet :( så ni får kolla på den som den är. Vet ni var man kan hitta musik som man får låna till sånthär utan att behöva betala för den men ändå ha rätt till att använda den? isf kommentera det till mig så att jag vet till nästa gång! :)