Direktlänk till inlägg 16 november 2015
Jag kommer inte lägga ut någonting under helgerna då jag inte har tid.
Så depression (faan de piper i mitt huvud... vänta... de tonade ut lite nu....) kommer i väldigt olika stadier. Dom kommer inte i samma ordning utan växlar runt. Det är stadiet där allt är skit medningslöst men man gör alltid percis som vanligt men det bränner i bröstet och man mår skit hela tiden. Sedan finns det det stadiet där depressionen går in längre och börjar påverka ditt imunförsvar och din hälsa som min gör just nu. Jag har ont i huvudet ´, känner mig febrig till och från, mår illa konstant osv, dock är nog inte depression och stress dom ända faktorerna till att jag mår så dåligt just nu... tror jag.. eller? Jag har igentligen ingen aning. Ett nnat steg där jag är just i kväll är de steget då du känner dig tom och nere, men du kan inte gråta och allt känns som att stirra in i en vägg. Det är bara blankt och tomt, dystert och mörkt. Det finns inge känslor men ändå mår du skit, finns säkert fler stadier för andra människor men detta är mina och sedan finns det väl 10000 mellanstadier men de e svårt att sätta ord på precis alla.
En sak som jag och min kille pratade ganska mycket om nu i helgen var att jag jämnför mig med dom värsta av dom värsta. Hela tiden. Så när jag tänker på mitt liv så tänker jag jätte ofta "Jag har haft ett underbart liv jämnfört med vissa andra. Vissa hade varit glada och tacksamma över dethär. Jag är otacksam, dum och svag som blir ledsen och deppig för dethär. Dehär är inget" men mitt liv har varit ett rent jävla helvete, skitliv och fruktansvärt jämnfört med de flesta svenska b´medborgarna. Det måste jag få in i huvudet och det är därför jag skriver det nu. Jag måste få in att mitt liv kanske inte varit så bra, att jag har något att vara ledsen och deppig över. Att jag har något jag måste prata om och procecuera för jag har hållit alltidg inom mig i tanke på att alla andra har det värre och att jag är en otacksam skitunge... mest tror jag att det är sen inställningen jag har för det var den inställningen min mamma sa att jag hade och det var exakt det som hon kallade mig. Precis dom orden. Minns det som igår.
klockan är 10 i 4. Jag mår illa som faan, är trött, hängig, illamående, haft febrig och ont i huvudet. Vi får se om det blir någon skola imorgon. Mår så jävla pissigt piss och orkar inte någonting... har känslan av att ge upp. Och ju närmre jul vi kommer desto värre kommer det bli. Jul, jul, helvetes jul.
Allt roligt har ett slut, min soldlat har åkt hem och jag blev lämnad ensam igen. Försöker skilja tankarna, försöker tänka klart, försöker leva på lyckan o tryggheten jag kännt de senaste dygnet... och försöker att lugna mig själv med att fokusera på...
Så, basicly dagen började med att jag ställde klockan för att gå upp och ta min ADHD medecin... men... sedan var de ju så att jag vart arg på klockan och stänge av larmet eftersom jag hade sjuka drömmar. Jag drömde om en speciell person som nu lämnat...
Kommer inte gå in på detaljer. Det kommer jag göra när jag väl är 18 och har full kontroll över allt men de känns som att kontrollen släppts lite nu när jag sagt ifrån och tagit kommandot. Detta är en extremt extremt jobbig period och de känns precis...
jag uppdaterar bloggen så fort jag vaknar imorgon, denna natt känns omöjlig och denna dag har varit som vädret. Skit. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|