Så först min dag I guess... skulle till umo men försov mig och hann inte åka dit eftersom jag skulle på körkortskurs med pappa så jag får börja övningsköra. När vi kom dit gick vi in i fel lokal (den gamla) rummen hade blivit tömda på alla möbler, väggarna var fläckade och gamla, det luktade rent men såg ut som ett gammalt mentalsjukhus som blivit utrensat om man bara tänker bort fönstren. Nu kom en låt från forza horizon på i hörlurarna och jag kan bara fokusera på den... xD *sitter o kollar bakverksvideos på fb tills låtejn är slut* Sådär nu kan jag fortsätta... hehe. I alla fall vi möter en tant i trappan som berättar för oss vart dom flyttat och vi åker dit. När vi väl är där och ska skriva in oss så finns inte min pappa med i deras dator trots att de var han som ringde osv.... men efter många om o men skriver hon in oss båda och vi sätter oss på den 3h långa tråkiga kursen som basicly bara handledaren behövde gå då allt hon pratade om var hur våra handledare skulle lära oss o bla bla. Vi kollade även på en film som handlade om en kille som vart påkörd av en full man... jag blir ... illa berörd av sådana filmer men inte som andra blir. Jag känner inte medkänsla för föräldrar eller nära så som jag tror andra gör. jag har svårt att sätta fingret på känslan. Men jag var i alal fall rasande i slutet för jag HATAR det svenska rättssystemet. Han som satt full bakom ratten fick 2år i fängelse! De är ingenting för att ha kört på och dödat ett barn!! För att våldta en som är under 15 får en vuxen bara 2år. Om du åker fast för år av barnmisshandel som kommer sätta djupa spår i barnet och som kanske förstört den personen för alltid får du två år men om du mishandlar en random person på stan som kanske var ett rent fucking asshole så får du massa med år bakom lås och bom. Vad är detta!?!

I kväll har jag i alla fall pratat med den nya killen jag träffat, vi ska ses imorgon och jag ser såååå mkt ifram emot det! Måste dock gå upp as tidigt med vad gör man inte för någon... som man... älskar... hu läskiga ord. Jag är rädd för jag måste sätta mig på en buss jag inte brukar åka villket alltid ger min ångest. Jag måste även vara på ett område och hemma hos nåon där jag aldrig varit innan. Jag vill bara blunda och låsa in mig i mitt rum på skolan ... men NEJ! Jag tänker inte falla offer för mitt psykiska mående jag måste ta tag i det och trotsa det som triggar mig. På tal om att trigga... jag är så lättriggad. Och jag hatar det! Fick en snap från ett av mina gamla ex för ett tag sedan. Det var en bild på två av hans kompisar. Tjejen på bilden hade ärr överallt på kroppen. Dom få sekundrarna som jag kollade på den snapchatten var nog de värsta på länge för mitt huvud fylls med flashbacks, lust att ta upp skärbladet, lust att bryta mitt mönster av att stå emot. Men jag vill inte hålla på med det igen! Det är som att vifta en påse kokain frammför en person som varit beroende. De är som att bjuda en nykter alkholist på alkohol. De är så de känns och jag vill vara stark nog att stå emot. Och tur som fan så var jag det. jag vill inte ha mer ärr, mina armar och ben är tillräckligt förstörda som dom är. Att försöka vara stark där också mer än vad vissa tror... ikväll har jag skrivit med en av mina närmsta vänner. Han var deppig och jag försöker alltid hjälpa och finnas där för honom men han är dålig på att prata om saker och ännu sämre med att skriva. Jag vill hjälpa så gärna men kan inte då problemet och historian ändras drastiskt hela tiden och det finns inget sammband någonstans. Jag vill hjälpa så gärna att de i stället drar ner mig... men jag försöker vara stark. Visa ingen smärta, inga tårar, ingen sorg inga känslor. 

Ikväll delade jag även denna bild och skrev ihop en liten text. Tycker de är hemskt vad som hänt och förstår inte varför man inte kan acceptera LGTB+ känns helt overkligt för mig. Känns lika självklart som att män och kvinnor är bra på olika saker som individer men precis lika mycket värda. Känns lika självklart som att låta människor tro på vad dom vill för att det kan ge dom hopp och mening i livet. De känns även lika självklart som att vi alla är lika vilken färg vi än har på huden, ögonen och håret. 

Jag är bisexuell och stolt!

Jag SKA uppdatera headern. Vi får se hur snart jag kan få upp den men sålänge kan nu ju njuta av mina fula misslyckade försök (blev dålig kvalité på flera bilder)

 

Rosgiorgie

14 juni 2016 19:44

❤️

http://backsideofabone.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, de var ett bra tag sedan nu. Jag vet inte riktigt vad jag gör här igen. Bloggen har inte varit aktiv på så länge. Men men, ville nog mest bara dela med mig av en dikt.      Mobilen vägrade ju klistra in den... men men. Fick bli en screens...

Allt roligt har ett slut, min soldlat har åkt hem och jag blev lämnad ensam igen. Försöker skilja tankarna, försöker tänka klart, försöker leva på lyckan o tryggheten jag kännt de senaste dygnet... och försöker att lugna mig själv med att fokusera på...

Så, basicly dagen började med att jag ställde klockan för att gå upp och ta min ADHD medecin... men... sedan var de ju så att jag vart arg på klockan och stänge av larmet eftersom jag hade sjuka drömmar. Jag drömde om en speciell person som nu lämnat...

Kommer inte gå in på detaljer. Det kommer jag göra när jag väl är 18 och har full kontroll över allt men de känns som att kontrollen släppts lite nu när jag sagt ifrån och tagit kommandot. Detta är en extremt extremt jobbig period och de känns precis...

jag uppdaterar bloggen så fort jag vaknar imorgon, denna natt känns omöjlig och denna dag har varit som vädret. Skit.  ...