Jag tänkte att vi kör på med en frågestund nu när jag startar igen, nya människor vad vill ni veta om mig? Ni som följt mig från början, har ni fått mer frågor?

Jag svarar på alla frågor, sex, kärlek, vänner, föräldrar, diagnoser, självskadebeteende, självmordstankar, skola osv. Svarar ärligt på allt för jag ser ingen mening i lögner!

Ni kan fråga anonymt om ni vill, via facebook, kommentarerna, instagram eller kik.

FRÅGA PÅ!!

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva denna dag. Jag vaknade första gången vid 7… somnade om, vaknade kl.9 och kunde inte somna om. Dock orkade jag inte gå upp ur sängen förens halv 3. Då gick jag upp, gjorde iordning mig och stack till UMO och bokade tid för att fixa preventivmedel. Ångestnivåerna slog igenom taket när jag gick in genom dörrarna och letade mig fram trots att jag varit där innan. Jag gjorde de jag skulle göra, och som vanligt när jag är som nervösast verkar jag som minst nervös och agerar som om jag är den mest bekväma och dominanta personen som finns… jag hatar det!! Men de är väl för att jag vägrar visa rädsla och vad jag faktiskt känner. Men som sagt, jag klarade det och kunde gå ut där ifrån och nästan börja andas lite igen. Skulle bara kolla hur mkt pengar jag hade på kortet men jag köpte en BH och en tröja när jag ändå var i stan och såg till att gömma mig om någon jag kände igen kom i närheten för att slippa konversera, eller bara bli sedd över huvud taget.

Jag kom hem och har basicly suttit här sedan dess… de e en av de jobbigare nätterna. Så idag vet jag inte vad jag ska skriva om. Vet inte om jag bör berätta om vilka planer jag har, vilka tankar som cirkulerar i huvudet och vad jag föreställer mig när jag sluter ögonen.

För första gången på väldigt länge är de inte mitt ex jag saknar när jag ligger i fosterställning och försöker få in en nypa syre och kontroll över min kropp… de e Nalle… och de känns bra. De känns som ett första steg på vägen. Men de gör mig också rädd. Dock gör de mesta mig rädd, vuxna, populära människor, snygga människor, bäbisar, barn, ungdomar, föräldrar, livet, att vara social, att prata, att öppna mig för mycket, att öppna mig för lite, att stänga ute alla och släppa in alla men mest av allt – mig själv. Jag är inte rädd för att dö, jag är inte rädd för hästar, att skada mig, att ramla och slå mig, att vara galen… jag är inte rädd för de ”normala” sakerna… men jag önskar jag var det i stället… eller inte rädd alls…

Har suttit o kollat Grimm hela dagen/kvällen/natten. Idag orkar jag inte skriva mer. Är rädd för att spåra ur och skriva för mycket.

Berätta suuuper gärna om vad ni tycker om min nya layout och header. O tar alltid emot kritik om bloggen!