Så jag vaknade upp och insåg att jag var utvilad... så då visste jag redan att jag försovit mig. det var 20 min kvar på lektionen och jag hade inte hunnit. Plus att vi hade luch efter så jag tog det lugnt... åt... vilket jag inte skulle gjort för jag mådde illa hela dagen pga det... ugh... hatar det. I alla fall. Sedan hade vi biologi, vi har gjort någon labb om skog eller något. Har inte orkat hänga med i svängarna, det är en lång lektion. Jag klarade det ganska bra i början. jag har lätt för att skriva, jag skriver fort och hyfsat... eller vad tycker ni? I alla fall jag fick inte skriva utan jag skulle tänka vilket jag där emot inte är lika bra på. Sen skulle jag göra något ekosystem vilket jag inte har ork, koncentration eller nej usch vill jag inte går det bara inte. Sedan säger en i min grupp att jag ska läsa igenom allt... två eller tre A4 papper.... med text... så han gick på och på och jag sa att jag inte kunde så jag lost it lite och halvskrek ut att jag troligen har skriv och lässvårigheter så nej... jag kan inte läsa allt det utan att hoppa över 70% och inte förstå den andra 30% som är kvar... 

Så efter Biologin  gick jag hem och hämtade kameran och dytte om för att sedan fortsätta på idrotts projektet. jag trodde vi skulle få uruselt betyg på det... och nu kan jag latin.... Gluteus maximus är rumpa och Rectus Abdominis är raka magmusklerna... blah blah blah .... men i alla fall förvånadsvärt så fick vi A!!!! Så jävla lättad! Idrottsbetyget är ett av dom jag siktar på A i så OMG SO PRO!!! Så lättad! Eftersom vi vart klara lite tidigare så kunde jag springa iväg och byta om inför extra ridningen. 

Väl i stallet frågade jag läraren efter en pigg häst och jag fick Primella men det är inte jätte lätt att få allt rätt när någon säger ett namn på en häst man i princip aldrig sett innan! Så... jag skulle hämta en svart häst med stjärn och en vit prick på magen... men sedan kom en annan lärare och la till att hon inte hade några täcken alls på benen så det gjorde det mkt lättare!! Jag hittade hästen och hon var ganska tjock xD men sjukt fin och underbar att rida!! Addar till favoritlistan! Så vi hade markarbete hoppning. Än en gång sa dom att jag red för fort och att HON drog iväg.... jag ville inte bromsa mer... men i alla fall jag hade inga problem med att sätta ihop henne. hon gick super fint hela lektioner. Dock så vart jag ganska framåtlutad emellanåt då min rygg höll på att döda mig! Men jag är okej... tror jag. lite andningssvårigheter under kvällen men det gick över så jag kommer nog bli bra. 

Imorgon ska vi köra trav och traktor. Ser fram emot det!! 

Så jag tänkte prata lite mer om min bakgrund med vuxna. Som sagt jag är adopterad från ryssland. Så mitt förasta intryck av vuxna är att dom inte vill ha mig och ger bort mig till ett okänt öde. Lämnade mig på ett barnhem i ett av rysslands då fattiskaste och skabbigaste städer. Sedan kom jag till sverige, i början var det bra. När jag vart äldre insåg jag hur fel allt började bli och tillslut slutade det med ständiga bråk som ofta blev fysika. En "vän" fick mig att gå till Bamse klubben. jag tor det kan ha varit i trean. Innan detta hade jag aldrig litat på mina föräldrar någonsin. Det kan ända så med adopterade barn, ett sorts trauma. I alla fall så gick jag till bamseklubben. Fick personen jag pratde med att lova att inte prata med det jag sa till någon annan. Inte kollegor INGEN sedan fick jag en panikattack och sedan satt jag framför rektorn. Vägrade gråta och allt jag minns var att dom sa "Vi vill vara hjälpa dig så att du inte ska säga när du blir äldre att ingen hjälpte dig" Det lät ju bra! Så mitt välmående hade inget med saken att göra? Och när jag började få tårar i ögonen kommer rektorn med en av dom dummaste kommentarer jag hört. "Vart du ledsen nu?" Wow... really? Jag hade suttit med ett par nycklar och kramat dom så hårt det bara gick... minns inte om det faktiskt gick hål i skinnet eller inte. Mitt självskade beteende hade redan börjat. Jag visste såklart inte vad jag gjorde... men det kändes bra att riva och orsaka smärta till mig själv då det lugnade panikattackerna.... men jag hade ingen aning om varför. 

I alla fall så skolkade jag varje gång rektorn frågade efter mig... jag fick också reda på att flera lärare visste om det... så mkt för förtroende.... flera lärare gjorjde konstiga och dumma saker mot mig som jag fortfarande tänker på... men det var mer normala saker ... tror jag. en av dom skulle lära oss om typ damp.... hon sa "Alla har vi lite damp i oss, men vissa har lite mer damp. Som t.e.x (mitt namn)" och jag minns det så tydligt... är det normalt? Mina föräldrar slutade inte, och jag började på högstadiet. Vid det laget var jag livrädd och hade ingen tillit till någon så då reagerade jag starkt på minsta småsak och tror att alla hatar mig och så är det än idag. Och nu har mer saker hänt. Som t.e.x;

Jag var hos BUP och pratade med en psykolog, jag frös och fick en panikattack av rädlsa och han öppnade dörren och sa "jag kan inte hjälpa dig" flera sådana konstofa saker har hänt, anklagelser. Ridlärare som betett sig som småbarn och gått till andra ridlärare som har mer att säga till om säger att jag skenar runt med ponnyn jag ska sätta igång i ridhuset. Jag ställdes inför den ridläraren jag fruktade mest och var tvungen att förklara att det var första galoppen på ett halvår av vila och att hon taggade till och stack en långsida men att jag direkt fick ihop det. Men den andra ridläaren hade sagt att jag skenat varv på varv och manat på henne, varv på varv på varv.... jag tror jag galopperade ett varv på henne... 

Men efter svek, misshandel, lögner osv osv kan man klandra mig för att vara rädd... eller för att inte längre våga prata eller lita? Kan man klandra mig? Det vill jag veta... är jag jätte feg och svag... eller är det såhär det bör va? 

 

:)

30 september 2015 18:05

En vän som kanske menade gott med bamseklubben!
/en "vän"

girlwithnoname

30 september 2015 18:11

Jag vet att "hon" menade väl men det förstörde mitt liv en hel del. Vilket var deras fel och inte "hennes" och det har jag alltid vetat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, de var ett bra tag sedan nu. Jag vet inte riktigt vad jag gör här igen. Bloggen har inte varit aktiv på så länge. Men men, ville nog mest bara dela med mig av en dikt.      Mobilen vägrade ju klistra in den... men men. Fick bli en screens...

Allt roligt har ett slut, min soldlat har åkt hem och jag blev lämnad ensam igen. Försöker skilja tankarna, försöker tänka klart, försöker leva på lyckan o tryggheten jag kännt de senaste dygnet... och försöker att lugna mig själv med att fokusera på...

Så, basicly dagen började med att jag ställde klockan för att gå upp och ta min ADHD medecin... men... sedan var de ju så att jag vart arg på klockan och stänge av larmet eftersom jag hade sjuka drömmar. Jag drömde om en speciell person som nu lämnat...

Kommer inte gå in på detaljer. Det kommer jag göra när jag väl är 18 och har full kontroll över allt men de känns som att kontrollen släppts lite nu när jag sagt ifrån och tagit kommandot. Detta är en extremt extremt jobbig period och de känns precis...

jag uppdaterar bloggen så fort jag vaknar imorgon, denna natt känns omöjlig och denna dag har varit som vädret. Skit.  ...