såå, det blev lite sent. klockan är snart tre. Jag började skriva men... jag blev distraherad och kände att jag var tvungen att uttrycka mig på ett annat sätt så jag började rita... o dehär blev resultatet. Gjorde en till men det blev ingen bra bild av den. så jag får skriva mer imorron. Jag behöver sova. Förlåt. 

så jag är hemma... i stan.... idag har jag inte gjort mycket. blivit tjockare... min kille var tvungen att gå hem tidigt för att vara med sin mamma. Jag är så avundssjuk. Jag vet att han inte gillar när jag bara säger så, varje gång jag är hemma hos honom. Men jag ser hans familj som SÅ perfekt. Dom är mer vänner än mamma, pappa och barn. Alla kan umgås, prata skratta. När dom sitter vi d matbordet skämtar dom. Dom för riktiga konversationer och i min familj. Skriker vi, bråkar, endlösa diskussioner om sådant som inte är ett dugg kul att diskutera om. Det brukar sluta med att jag går där i från och äter senare. Det kasnke inte är en så stor deal, men för mig är det det. Man ska äta  när alla är vid matbordet. Inte sluta mitt i springa iväg och avsluta sen. Det känns så fel. 

Jag har aldrig varit lycklig här, skrik, bråk .... skrik och bråk utvecklas och blir fysiskt. Så nu när jag är här, och min kille inte kan vara med mig, är jag rädd. Jag är rädd och kan inte ha tankarna ifrån allt som har hänt i dethär huset, hur jag har suttit här i samma sak och gjort hemska saker mot mig själv för att slippa känna den åmgest jag känt. Hur jag gjort så många fel, hur jag blivit felaktigt anklagat och trott på det. Hur jag var för liten för att förstå att det inte var mitt fel, Att när man är så liten och är rädd. Då kan ingen skylla på en, då ska dom ta en där i från så man slipper skiten. rädda den lilla ungen som inte vet vad den gör. Rädda den och ta den där i från... åtminståne tills det är säkert att gå tillbaka. Men det kom ingen räddning, så ungen fick göra vad ungen kunde för att slippa alla bråk. Mot toaletten, där finns det ett lås, Trots att mamman vankar utanför, skriker o hotar att "ringa doktorn" för att "ungjävlen" är "helt dum i huvudet" o.s.v 

nej inga bra minnen, jag hadde den dörr här innan. Den kunde vi inte ha kvar. Jag sparkade ut underdelen och pappa slog ut övwerdelen första gången och jag andra. Mitt rum, mitt rum är där jag ska kunna känna mig säker, är där jag ska ha bra minnen i från. Jag ska må som bäst i mitt rum. Men jag ... jag har bara få bra minnen här i från... och jag föredrar alltid att var a någon annan stans. Så jag slipper minnena, så jag slipper komma ihåg. 

så dehär laddades upp 2012 ... och tja det var såhär det brukade sluta. eller. inte riktigt. I BÄSTA fall var det såhär det slutade... dehär lades upp på facebook och. Då visste jag väl inte riktigt avrför, men jag gjorde det. Med komme ntaren "Gulligt avslut på dagen" nu antar jag att jag la upp den för att få uppmärksamhet. Hjälp, ett skrik på hjälp men det var ingen som reagerade och jag var fast... 

Nu har jag suttit här och gråtit ett bra tag, snyftat över det som en gång var. Livrädd för vad jag har att förvänta mig av frammtiden. Ä så länge har jag jku varit nästan konstant mobbad och slagen i skolan, kommit hem till ett aggressivt hem... så jag vet inte vad frammtiden har för mig. Kommer jag alltid vara så fucked upp och rädd att jag kommer fucka allt eller kommer jag klarar att ta mig upp och möta mina demoner. Det vet jag inte än men jag tänker försöka för min killes skull.

en annan sak är att jag har alltid trott att alla har haft det som jag hemma. Skrikande fucked up föräldrar. Hårdhänta, lätt att dricka för mkt så fort vännerna kommer över. Jag rodde det var så det var. Men nu när jag varit hos min kille, sett hans familj... då börjar jag förstå att det inte är så det ska va.... det ska inte vara i närheten av det jag fick gå igenom! Dock finns det massor som får gå igenom så mkt värre... massor som blir .. ja ni vet... men ska det betyda att inte jag får må dåligt över det här. NEJ jag får fan göra det. NU tänker jag äntligen tillåta mig själv att må dåligt över all skit. För jag kunde inte göra något, jag var fast. Jag led... men det var ingen som brydde sig och mina föräldrar förstår fortfrande inte... och allt detta har lämnat mig... ganska fucked upp. Ingen tillit, inte tro... när får man sådant tillbaka? 

God natt. 

så idag vaknade jag av att min älskling va skittaskig mot mig, tände lampan och frog av mig täcket. Taskig >:( hihi, nah älskar han i allafall. Så vi vaknade och klädde på oss, ridkläder. Den härliga känslan av ridkläder!! Sedan så delade vi på den sista biten glasstårta som jag gjorde igårkväll. Efter det stektre jag ägg till mina två frukostmackor som jag sedan skulle äta i bilen, jag åt dock bara den ena av den och mestadels bara ägget för min kille ... kaaaaanske hadde på lite för mkt kaviar så det blev inge vidare gott xD När jag kom ut blev jag lite besviken för jag hadde föreställt mig att jag hadde fått rida själv vilket jag har saknar så enormt. men men det får komma en annan gång för när man har andra emd sig behöver man inte heller bära lika mkt hinder, hehehehe. Så vi tog in hästarna och borstade. Inte mindre än 10min in i borstningen så hadde min lilla ADHD häst vält ut en burk med vitt pulver, salt eller något... åhhh... men vem kan vara arg? sötaste jävla hästen som finns! 

Vi sadlade och red iväg mot ett större stall med stora ridbanor och bra hopp material. Det är en halvtimmes ritt dit och den tog vi mestadels i skritt, jag satt mest och bara njöt av att få sitt apå min älskade Bamsing igen. Han är så frammåt och härlig. När vi kom dit så turades jag och min kontaktmamma om att bära och hålla hästar. vi ställde upp en "Femonhalva" (5,5m) och två diagonala räcken från den. Sedan körde vi ett räcke i taget på volt. i början kände jag hur min tillit till att hästen skulle hoppa och hoppa bra hadde sjunkit då jag ridit mkt unghäst och problemhäst under sommaren. Men Bamse är fantastisk och han hoppade super. Vi tog sedan femonhalvan för sig och femonhalvan - räcke - räcke jag hoppade sist och höjde upp loite till. det blev inga stora språng. Knappt över en meter.

men detta får väl räcka för idag. jag kan komma ut och hoppa högre en annan dag. När vi hadde hoppat klart så fick jag hålla i alla fyra hästar. Min kontaktmamma, hennes dotter och en annan som var med oss hjälptes åt att bygga bana medans jag stod där med alla hästar i en hand. Men det gjorde inte mig något precis. Vi satt upp och red hem när vi var klara. Vi hade suttit upp och börjat rida hem vid ett och kl var nu halv fyra när vi kom hem. Så lång dag i sadeln men tro inte att vi rider sönder dom . vi skittade ju en halvtimme dit och hem byggde och ställde undan hinder. Så hästarna  var belåtna när vi kom hem. COh trots det kan hästar gå mkt mer än vad vi tror om dom har kondition för det. 

När vi var klarar och hadde släppt ut hästarna så kom mina föräldrar och vi åkte hem. restan av kvällen har mest varit att hänga med min älskling, kollat på film. Bråkat med mina föräldrar som aldrig vill göra som jag säger. 

Som förut. Dom SKULLE ha TV:n trots att jag bara är hemma i helgen så fick vi inte ha TV:n idag. (trots att dom tog den typ hela dagen och kvällen igår också) men i alal fall. dom GICK IN I MITT RUM! Dom var i mitt rum och installerade TV;n vi brukar ha i sommarstugan... I MITT RUM! Dom var i mitt rum utan lov! Det ör punkt ett på NEJ listan. NEJ ingen får gå in i mitt rum eller röra mina saker utan tillåtelse! NEJ BARA! Så dom hadde gjort det i alla fall ochs edan skulle pappa bevisa för mig att vi har mer än en HDMI kabel villket jag VET att vi inte har. Så jag fick inte sitta på toa utan var tvungen att gå upp själv och hämta den HDMI kabeln som satt i TV:n för att pappa inte skulle lacka ur på att han inte hittar någon kabel.

men annars har kvällen varit skaplig, nu ska jag och min älskling gå o mysa o sedan sova då vi båda är suuuuuuper trötta. Btw, min kille sa att dom vann sin bowling tävling. Sa ju att han va grym. God natt :) 

Hej igår låg jag uppe till fyra om inte senare och kunde inte sova. på det hostade jag värre och värre och när jag vaknade i morse kände jag hur kroppen bara sa ifrån. Dock SKULLE jag till skolan. men det satte min underbara kille stopp för. Så jag sjukanmälde mig och hoppade på tidigaste bussen hem. Jag sov på bussen och när jag väl kom hem la jag mig i soffan och sov lite till, det jag fruktade att missa mest i skolan idag var att vi skulle rida ut, Men jag såg sedan massa poster om hur kul dom hade haft på SLINGAN... jag bara skakade på huvudet och log för mig själv. Med min otur hade jag hamnat med någon jag inte gått ihop med som säkert hade ridit skit sakta. Dom skulle nämligen rida i par och ösa på i galopp. jag vet inte vad just dom menar med det men för mig är det snabbare än vad dom flesta känner sig modiga till. Att låta hästen springa så snabbt den gan, absolut maxa galoppen på bra underlag, höra och känna hovslagen: Känna vinden fläkta, känna hästens muskler arbeta och hjärtat slå. Känna adrenalinet pumpa och rida iväg från allt som sårar och trycker ner en. Sätta lite på spel. Ett steg fel när som helst när man sitter på en häst kan sluta i dödsolycka och i den här farten... men jag älskar det. och hästarna också. Bort från ridbanan. Bort från jobb. Bara släppa ut, länga steget och känna sig fria och vilda igen. Jag låter dom ta några glädjeskull och rider på framåt igen. jag kan leva av den känslan. 

Men i alla fall , det tror jag inte att den där jävla slingan kan föra med sig. Särskilt inte med alla uppför och nedförsbackar plus ganska snäva svängar. Nej fy, imorgon ska jag ut till min kontaktmamma och hoppa min älskade lilla Bamse. Då får jag rida en halvtimme till ridbanan genom skog och mark. Bära hinder och hoppa. Han är fullt igång o jag tänker HOPPA inte bara höja upp markbommar. Det kommer att bli superkul och jag är så taggad. Det var så länge sedan jag fick ha KUL när jag red. PÅ skolan har dom regler som jag inte är van vid.... och särskilt som min aspberger inte är van vid. Och det funkar inte, för mkt höstar och ryttare. för trångt. För mkt runt omkring och för mkt nytt. Får panik av allt. Gahh, så imorgon. Då ska jag ta hand om min själ, jag ska leva. Verkligen leva. Det viktigaste är dock att både jag och bamse kommer att ha kul! 

Dock kunde inte min kille följa med mig´, men det gör inget. Ibland vill man bara vara själv. Jag och hästen. En sådan härlig känsla. Nu ska vi lägga oss, jag är sjuk o trött o tja, min kille är alltid trött. Vi ligger väl och pratar en stund innan vi somnar. Vi ska upp tidigt imorgon, jag ska ut o rida och han ska tävla i bowling, jag tycker han är riktigt grym på det. Aja, god natt och önska mig lycka till imorgon, Bamse gillar att testa mig när jag varit borta xD 

Bilder på mig och Bamse 

Förlåt att jag inte uppdaterade igår natt, jag var sjuk, började få feberoch hadde an allmänt jobbig natt. Men idag så låg jag ju typ bara i sängen så jag kan skriva om igår idag i stället. 

I alla fall vi började dagen med stalltjänst, jag hade turen att få NIU stallet där är det bara att släppa in hästarna, ge mat och sopa. Så det är inte jätte krävande. Efter det gick vi tillbaka till vita stallet och mockade dom tre halmboxarna. Sen när allt var krattat osv samlades rid gruppen för sig och kör gruppen för sig. Vi kör var annan gång ridning o var annan gång körning ungefär om vi inte kör traktor eller så i stället. Men Jag var i kör gruppen. Jag har aldrig kört en häst och en av hästarna gick med så när vår lärare frågade om vi hade önskemål skrek jag nästan ut hans namn. Och då var vi bara fem stycken i gruppen och han skulle köras med lärare i vagnen.

Efter en rast tog vi in vagnar o borstade. Då kommer en annan tjej och säger att hon ska vara med i vår grupp den här gången för en snledning som jag tycker är så löjlig att jag kan skrata åt det. jag tänker inte säga vad det va. Men i alla fall. Personkemin mellan henne och mig fungerar inte. Hon är tillbaka dragen och känslig, hon pratar om sådant man inte orkar lyssna en sekund på, stalkar en och är allmänt jobbig. Så jag var väl inte jätte glad när jag insåg att jag var ensam på storhästen. Och helt ärligt så ignorerade jag henne, tills min lärare sa åt mig att hon skulle vara med mig. men innan det hadde hon stått vid mitt häst och glott och klappat lite på honom ibland och jag höll på att få ett ryck o typ slå ner henne, det var var jag VILLE göra. Jag klarar ite av när folk står så helt utan en anledning, särkills inte när jag har en häst och dom h¨åller på att kalara och röra vid den. Jag är för "rivirig" för det. Men när vi körde så körde jag ändå med lärare så jag behövde i alal fall inte ha henne med io vagnen. Jag hadde ju blivit galen på henne! 

Köringen gick en aning långsamt då vi var tvugna att anpassa temot efter russen som var bakom oss, mend et var ändå sjukt kul och jag längtar sååå tills nästa gång då jag för köra! Efter körningen så skulle vi göra iordning hästarna och utrustningen, personen jag var ihopparad med frågade om jag ville ta utrustningen eller hästen... dum fråga vem svarar inte hästen? Så hon fick göra iorning utrustningen medans jag och en kompis gick bort till hagen som är på andra sidan skolan så när vi kom tillbaka var dom klara med utrusningen och vi började sopa. 

Efter det hadde vi luch och sedan tillbaks till stallet. Då skulle vi ha "visa häst för hand" jag parade ihop mig med min kompis....

alltså för att vara ärlig... detta har inte heller varit en optimal kväll för mig... inte alls. det har hänt en hel den som jag skämms över och som jag är besviken över o jag ... jag orkar bara inte skriva mer just nu. jag kanske uppdaterar mer sen. Nu måste jag ta hand om mig jsälv. Plus att det inte är någon ide att skriva mer för jag har värkt nu att jag inte har koncentrerat mig alls på att skriva utan bara gör andra saker så just nu är det inte värt att skriva mer. Hoppas ni är förstående. ;) Det kommer lite bilder dock 

Förra inläggert var ett bonus inlägg, jag kommer inte lägg in sådana hela tiden. Men någon gång ibland när jag känner för det. dock kommer jag skriva varje dag. 

Så vi började dagen med två timmar matte, men jag tänkte faktiskt såhär. Igår (måndags) så jobbade jag mer än vad jag jobbat på hela högstadiet. Så jag tog en paus, för jag klarar inte att nötra matte. jag satte mig i ett rum och kollade på greys anatomy och frös.. jag ... jag fryser aldrig xD 

men efter det så hade vi i alla fall svenska, jag såg fram emot det, det gjorde jag verkligen. Sen får vi väärldens tråkigaste uppgift. Jag tappar koncentrationen varrannan sekund, ingen motivation, inget driv. Så jag skrev väl typ klart det i alla fall. Tror inte det blir några positiva reaktioner till den dock, för den sög. Den var inte igenomtänkt, språker och grammatiken var hemsk. O jag bara orkade inte med det. Gahh, förstör inte min älskade svenska för mig! 

Efter svenskan var det lunch. Om jag ska vara ärlig har min matlust idag legat på noll, och jag känner att jag börjar bli sjuk ... igen JAG? Jag är ALDRIG sjuk! vafan är detta!? Men i alla fall så kommer jag inte ihåg vad det var för mat... jag minns att jag åt fetaost och att den hade en undlig konsistens vilket gjorde att jag tappade smaken för det... blä xD Tror inte vi hade så lång rast... för efter det så var det Bioligi. Villket sög, vi pratade om träd o skog osv. Kretslopp och näringshalter. Vi ska göra något praktiskt i skogen och vart indelade i grupper. Jag vart sjukt nöjd med min då jag känner alla i min grupp. vilket är en stor lättnad. Om någon sa att vi skulle jobba i grupp på högstadiet fick vi alltid välja själva och jag var alltid kvar ensam eller tvingades ihop med någon som hatade mig o jag hatade honom eller henne tillbaks. Så det känndes bra, det lättade ångesten. 

Dock under denna långa lektion började det krypa i min kropp, jag började klättra o väga på stolen osv ingen koncentration alls på uppgiften. Vissa kanske bara tycker "okej!????" men jag kände att jag var tvungen att stoppa mig själv innan jag blev för högludd, jag är faktiskt ganska stolt över mig själv då jag inte hadde gjort samma sak för ett år sedan, då hadde jag börjat prata ostoppbart, garvat åt allt. förstört typ allt för gruppen och blivit utskickad. Ja det har hänt. Men jag lyckades tvinga mig själv att gå till toan. Jag var tvungen att komma bort från allt och försöka pusta ut, när jag kom tillbaka var det lite bättre men jag kände änsdå dedär gnagand eatt jag MÅSTE FÅ RÖRA PÅ MIG OCH PRATA HÖGT OCH MYCKET SOM FAN! 

ungefär så, sen så komme vi till en av dom bästa lektionerna... Idrott... som dom sabbade med att vi ska gör a en skrivuppgift o filma o skit o BLÄHH nej jag vill ju ha idrott! Och än en gång i en pargrupp, o jag hatar att säga det men jag kom med en person som jag inte känner, hon verkar snäll men åhh. Jag hatar när jag inte känner folk o vi verkar inte ha någonting gemensamt. å... neeej.

Men efter det fick vi gå tidigare för att vi hadde extra ridning, och jag blev sjukt gald med hästen jag fick. Jag gillar att pyssla med honom och önskar jag hadde mer tid med honom så han kunde få tillit till någon. Jag hadde stressat ihjäl mig efter att lärarna hadde gett mig fel iformation och för att ingen fanns till hand att fråga när det jag ville fråga som inte fanns på någon av lapparna och stalltjänsten visste ingenting om det.  Så jag blev lite sen pågrund av det. jag brukar alltid vara först så... tja ny upplvelse. Dock så kommer ridläraren säger att vi har brottom och börjar sadla min häst. HON SADLADE MIN HÄST! Jag klarar inte av när andra sadlar och tränsar mina hästar. Jag måste få göra det själv så jag vet att allting blir rätt, och i dehär fallet sp vart det inte rätt ´, han hadde skav av sadelgjorden som jag hadde sagt till om och hon sadlade på dom. sedan så tränsade hon också... NEJ sluta! Rör inte, det går inte, det finns inte i min värld att du får göra iordning min häst åt mig! Ja det är aspbergern som talar och den talar högt. Jag kunde inte precis sadla om när hon kollade på mig, det skulle ju vara så respektlöst mot henne så jag vågade inte. I stället satt jag hela passet och hadde det i bakhuvudet "han kanske har jätte ont just nu" men det gick väl sådär. Jag vågar inte rida fullt ut än här. För många olika ridärare som vill se dig inverka på olika sätt och jag måste få koll på dom. Men jag är väldigt nöjd men galoppen. Han vart rund o fin o fick en härlig gång och underbara bakben. Fint eftergiven var han också .    

Nu på kvällen har jag ite gjort mkt. Mår ju inte 100% så gick till affären, snackade med en väldigt saknad kille. kollar Greys Anatomy och spelat GTA och nu bloggar jag igen. Imorgon har vi stalldag. Så jag ska äntligen avsluta dehär inlägget och så kan jag avsluta med att ge er en  liten bild jag slängde ihop. Ha en bra natt eller vad man säger den här tiden på dygnet xD 

Så idag tänkte jag inrikta mig på koncentration, jag har så gott som ingen. Ja det blir bättre och bättre. Men när jag va liten så jobbade jag nästan inget alls om jag inte tyckte det var kul, jag älskade svenska och ville alltid vara bäst och då jobbade jag. Men det var kanske inte bara jobb och absolut inte hela tiden. Nej mesta delen av tiden jagade jag en av killarna… han var en av dom som mobbade mig. Men när vi var ensamma, ja ibland kom det riktigt hemska saker ur hans mun. Men det jag sysselsatte mig med var att jaga honom medan han skrek saker som att jag var tjock, ful m.m men, men jag tog inte så jätte illa upp när vi va där, ja de gjorde ont det gör det alltid, men poängen (nu är jag ute på sidospår) poängen är att jag tyckte att det var kul, det var det jag sysselsatte mig med. I stället för att sitta i klassrummet fick jag springa, röra på mig och inte behöva sitta och koncentrera mig. Men det var ingen som tänkte på att ta upp det och jag förstod verkligen inte. Det här kanske var i trean, sen så vart jag äldre och våra lärare ställde högre krav på oss. Dock var vi lite av en problemklass, vi hade två eller tre… ja konstiga personer alltså som verkligen stod ut, dom kan vi kalla för stadie 1, jag var nog stadie 2 för när dom inte mobbade dom så gick dom på mig. Jag var även högljudd, jag kunde lätt bli fysisk osv.

När man sedan började 7:an och riktiga krav började ställas på en. Att man skulle sitta stilla och tyst genom genomgången. Att man skulle sitta ordentligt på sin stol, inte låta osv dock när jag började 7:an så var jag inte längre högljudd. Flera år av mobbning hade gjort mig osäker och rädd för att prata. Att jag har aspberger hjälpte ju inte riktigt heller, men jag pratade inte längre lika mycket. Men det var ändå visst tillräckligt. Det var i det här stadiet som det började märkas mer, jag var fortfarande runt o störde andra, kunde inte sitta still. Tog varje chans att prata jag försökte i skolan. Men det var inte till så mycket nytta. Särskilt inte i matte då jag mest ritade och skrev, men jag hade en bra lärare som pressade mig till ett E. Dock i 8:an gick det mer utför då våran lärare fick hjärncancer och inte kunde undervisa. Jag gick väldigt fort ner till ett F då ingen av dom lärare vi hade tog sig den tiden att hjälpa och pressa mig.

I 9:an började jag inse på riktigt att det inte var så som jag trodde, jag hade eller har ganska grova koncentrationssvårigheter. Minsta ljud, suck, tickade, rörelse och jag är borta från det jag ska göra. En väckarklocka var när jag var i omhoppningen på min första regionala 110, jag red mot ett hinder med lång ansatts på en väldigt het häst och sen hör jag en häst gnägga, kollar ditåt, glömmer bort att jag ens rider mot ett hinder han ökar farten, och ökar och sen brakade vi rakt in i hindret. Vi gick inte omkull och var inte nära men jag slog i huvudet hårt i hans hals, jag kan bara tänka på hur det kunde ha slutat, och jag vill ha hjälp med detta.

Nu är vi i nutid, 2015 och jag har inte fått någon hjälp. Jag får gå ifrån lektionerna när jag behöver. Men det räcker oftast inte. I ridningen är det extra svårt, massor med elever och hästar inklämda i ett ridhus, ibland avdelat med två ridlärare. Då vill jag bara hoppa av hästen och gå ut för att huvudet ska få lite lugn och ro. Jag gillar dock hur vi har löst matten. Jag får arbeta med våran special pedagog, med musik i öronen och inte för mycket runt omkring mig. Jag får hjälp med all matte då jag missat så oerhört mycket på grund av att jag inte har jobbar förrän nu, så om du är yngre, du sitter där och du har så svårt för vad du nu har svårt för. Be om hjälp, prata med vuxna och lös det. För när du kommer upp i min ålder och sitter med specialpedagoger, du har en ”plan” för att göra skolarbetet lättare, ingen fysik osv. det är jobbigt. Man känner sig korkad dum och man känner sig mentalt handikappad, jag överdriver men de är så det känns. Så ta hjälp NU!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att ni tyckte att det här blogginlägget var inspirerande. Lämna gärna kommentarer om vad ni tyckte, var det för långt? För rörigt? Jag har ett speciellt sätt att skriva på, och det vet jag. Jag skriver som om jag pratar med dig. Vissa gillar det och vissa inte. Ge mig DIN åsikt. Jag värderar den och ändrar mig efter era eller dina åsikter. Så kommentera, eller om ni bara vill fråga mig något så svarar jag på frågorna i kommentars sektionen eller i nästa inlägg. 

Hej, anledningen till att jag skapade denna blogg är för att jag ska kunna berätta om vad jag går igenom varje dag. Andra kanske kan relatera? Det är allt ifrån vardags problem som alla kan ha men också om hur det är att ha aspberger, att vara deprimerad osv.

Jag har även insomnia så förvänta er inga inlägg förrens senare under natten. Jag har gjort många bloggförsök innan, men då bodde jag fortfarande hemma. Jag var rädd för att skriva, jag var rädd för att eräta. Det är också anledningen till att jag är anonym, så mina föräldrar inte kan hitta mig, Men jag vill inte att någon her ut mitt namn till någon annan heller. jag har slutat att lita på folk, så jag litar på min dator, min kille och denna blogg i stället. 

Jag kommer även att lägga ut bilder osv på hästar, berätta roliga, spännande och skräckinjagande historier om dom. Jag har lager fyllda med skenande ponnyer, attackerande hästar, unghästar som får spatt och underbara minnen från hur det än gång  var. Så det kommer inte bara bli mörkt, jag kommer lysa upp bloggen med dessa historier och även berätta om alla tokiga och knasiga saker jag gör om dagarna. Min kille kallar mig för "klantarnas drottning" för jag går in i saker, tappar saker, ja de finns hur mycket kul som helst. 

Men idag får ni nog nöja er med några snabbfakta om mig. 

Född: 1999 (16år) 

Kommer ifrån: Adopterad från ryssland

Längd: 165,5

Hårfärg: jag har väl brunt hår men vill färga mörkbrunt. 

Diagnoser: Aspberger, depression, sömnsvårigheter. 

Andra svårigheter: Koncentrationssvårigheter, tappar lätt humöret, blir lätt hyper.

Fritidsintressen: hästar, gymmet, killen, xbox och serier. 

Positiva egensaper; frammåt, positiv, lätt till skratt, lättsam att prata med. 

Så det var lite fakta om mig, kommentera gärna vad mer ni vill veta om mig så svarar jag på dom frågor som jag kan. Jag ber om ursäkt för usel stavning ´, jag ska försöka skriva på word och klista in här senare så att jag kan få hjälp med stavning osv. 

Btw, detta är jag xD 

Bye for now. :)