Hej igår låg jag uppe till fyra om inte senare och kunde inte sova. på det hostade jag värre och värre och när jag vaknade i morse kände jag hur kroppen bara sa ifrån. Dock SKULLE jag till skolan. men det satte min underbara kille stopp för. Så jag sjukanmälde mig och hoppade på tidigaste bussen hem. Jag sov på bussen och när jag väl kom hem la jag mig i soffan och sov lite till, det jag fruktade att missa mest i skolan idag var att vi skulle rida ut, Men jag såg sedan massa poster om hur kul dom hade haft på SLINGAN... jag bara skakade på huvudet och log för mig själv. Med min otur hade jag hamnat med någon jag inte gått ihop med som säkert hade ridit skit sakta. Dom skulle nämligen rida i par och ösa på i galopp. jag vet inte vad just dom menar med det men för mig är det snabbare än vad dom flesta känner sig modiga till. Att låta hästen springa så snabbt den gan, absolut maxa galoppen på bra underlag, höra och känna hovslagen: Känna vinden fläkta, känna hästens muskler arbeta och hjärtat slå. Känna adrenalinet pumpa och rida iväg från allt som sårar och trycker ner en. Sätta lite på spel. Ett steg fel när som helst när man sitter på en häst kan sluta i dödsolycka och i den här farten... men jag älskar det. och hästarna också. Bort från ridbanan. Bort från jobb. Bara släppa ut, länga steget och känna sig fria och vilda igen. Jag låter dom ta några glädjeskull och rider på framåt igen. jag kan leva av den känslan. 

Men i alla fall , det tror jag inte att den där jävla slingan kan föra med sig. Särskilt inte med alla uppför och nedförsbackar plus ganska snäva svängar. Nej fy, imorgon ska jag ut till min kontaktmamma och hoppa min älskade lilla Bamse. Då får jag rida en halvtimme till ridbanan genom skog och mark. Bära hinder och hoppa. Han är fullt igång o jag tänker HOPPA inte bara höja upp markbommar. Det kommer att bli superkul och jag är så taggad. Det var så länge sedan jag fick ha KUL när jag red. PÅ skolan har dom regler som jag inte är van vid.... och särskilt som min aspberger inte är van vid. Och det funkar inte, för mkt höstar och ryttare. för trångt. För mkt runt omkring och för mkt nytt. Får panik av allt. Gahh, så imorgon. Då ska jag ta hand om min själ, jag ska leva. Verkligen leva. Det viktigaste är dock att både jag och bamse kommer att ha kul! 

Dock kunde inte min kille följa med mig´, men det gör inget. Ibland vill man bara vara själv. Jag och hästen. En sådan härlig känsla. Nu ska vi lägga oss, jag är sjuk o trött o tja, min kille är alltid trött. Vi ligger väl och pratar en stund innan vi somnar. Vi ska upp tidigt imorgon, jag ska ut o rida och han ska tävla i bowling, jag tycker han är riktigt grym på det. Aja, god natt och önska mig lycka till imorgon, Bamse gillar att testa mig när jag varit borta xD 

Bilder på mig och Bamse 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, de var ett bra tag sedan nu. Jag vet inte riktigt vad jag gör här igen. Bloggen har inte varit aktiv på så länge. Men men, ville nog mest bara dela med mig av en dikt.      Mobilen vägrade ju klistra in den... men men. Fick bli en screens...

Allt roligt har ett slut, min soldlat har åkt hem och jag blev lämnad ensam igen. Försöker skilja tankarna, försöker tänka klart, försöker leva på lyckan o tryggheten jag kännt de senaste dygnet... och försöker att lugna mig själv med att fokusera på...

Så, basicly dagen började med att jag ställde klockan för att gå upp och ta min ADHD medecin... men... sedan var de ju så att jag vart arg på klockan och stänge av larmet eftersom jag hade sjuka drömmar. Jag drömde om en speciell person som nu lämnat...

Kommer inte gå in på detaljer. Det kommer jag göra när jag väl är 18 och har full kontroll över allt men de känns som att kontrollen släppts lite nu när jag sagt ifrån och tagit kommandot. Detta är en extremt extremt jobbig period och de känns precis...

jag uppdaterar bloggen så fort jag vaknar imorgon, denna natt känns omöjlig och denna dag har varit som vädret. Skit.  ...