Hej jag har hållit på med bloggen i typ en vecka nu eller me? Ingen aning, tänkte i alla fall hålla en frågestud så ni kan lära känna mig bättre. Kommentera ere frågor så svarra jag på dom imorgon. dehär är inte mitt dagliga inlägg. Men jag tänke det kunde vara kul. Så fråga på! fråga om deprezssion, fråga om ADHD, aspberger fråga om skola, vänner hästar meriter favorit färg och mat och allt där i mellan. Börja skicka in era frågor nu så varar jag på dom imorgon! 

Så jag har spenderat mesta delen av dagen i sängen då det gjort super ont att andas och jag har inte kunnat gå uppför trappor utan att få syrebrist och hyperventilera... så jag försöker vila upp mig så jag kan rida imorgon. Dock så var jag på matte provet och förvånadsvärt nog så kommer jag nog klara det. Jag gjorde alla uppgifter utom två. det kändes lätt och jag gjorde alla A och C uppgifter för första gången någonsin! Jag börjar nästan tro på vad specialpedadogen sa. Han sa att jag inte har problem med matten utan koncentrationen och att lösa och tyda uppgifterna. Då trodde jag inte på honom men det kändes så lätt idag!! 

Men i alla fall jag tänke skriva av mig om en sak... jag minns och fattar knappt inget länge. men jag var av och på med en kille i tre år. jag älskade honom verkligen. det var äkta, annars hade jag inte gått tillbka efter alla dom gånger han krossade mitt hjärta. han var i alla fall inte som alla andra och jag insåg väl inte hur messed upp han var förrens det var för sent. I alla fall tillslut orkade jag inte med alla svek, allt on och off. att han vägrade ha sex med mig osv. Jag orkade inte, så jag gjorde slut. Sedan vägrade han svara på mina meddelanden IGEN... och jag vart ihop med killen jag är ihop med nu. jag ville inte skriva ett opersonligt meddelande med han och jag försökte berätta flera gånger men tillslut orkade jag inte försöka och vi la upp en hångel bild på snapchat och han tappade fattningen lite. Så jag minns inte mkt... men jag tor att han skrev till minkille i hopp om att jag inte skulle läsa det. han skrev att han skadat sig själv till den punkt att hans kropp inte orkade mer och att han... hans skulle typ dö och jag har panik för i så fall är det MITT fel... mitt fel... mitt fel.... mitt fel.... vrf kan jag inte ens gråta? Jag vill gråta... jag .... jag vill gråta och skrika och få ut allt.... men jag sitter här. Har panik... men är tom... helt tom....

Depression... den kommer i många former. Det finns dom perioder då jag får panikattacker minst varje timme och man får gå ifrån lektionerna, lägger sig på toan och försöker att vara diskret. Och under nätterna kan dom vara upp till en timme långa och utmattande. 

Sedan finns det dom perioder då man stirrar rakt fram. Hela tiden, känslolös men ändå inte. det känns som om någon huger dig ständigt i bröstet. Men man är kall och går, man kan finna sig själv stirra in i en vägg i en hhalvtimme utan att tänka på något alls. 

Det finns dom perioder benen inte vill bära, allt som kretsar i huvudet är tankar på att få skära sig och att dö. Var man än kollar ser man självmordscenarier. Kollar man mot vägen och det kommer en bil så ser man sig själv bli påkörd. och det värsta är det det är den sköna perioden för det känns så bra... när mans ser sig själv dö... och det känns så skönt att få skära djukpt in i armen och jag saknar det så sjukt mkt att det gör on. Att få hålla i ett pennvessar blad och pressa det mot handleden. Känna smärtan bedöva allt annat i din kropp och sedan se blodet droppa. Det känns så fint och vackert. så underbart.

Men sen inser man hur sjuk man är, men det är ingen som vill hjälpa, så man fullföljer och stället sig framför en bil... dock gick jag av när jag tyckte synd om dom i bilen. Nu kan jag inte längre göra sådant för min älskling håller mig stark... men... ibland känns det som... ett skär är ingenting... ellerhur? eller två.... eller några till. Men jag är för rädd för att han inte ska kunna kolla på mig utan att bli rädd. 

Jag är rädd...

När man levt så ensamt som jag, flera gånger har jag trott att jag haft vänner. mend et har alltid visat sig att jag blivit utnyttjad eller så såg inte dom mig som deras vän utan bara någon att va med när ingen roligare fanns till hands. jag berättade allt för dom och trodde dom var mina bästa vänne men det var aldrig så som det var. Kune inte prata med mina föräldrar: jag gick i trean när jag fick min mens och kunde inte prata med något om det. Fattade inget och var förvirrad och lost. Rädd men framför allt ensam. Jag har alltid varit ensam. Så finns det vissa som postar deppiga statusar på fb och instagram och dom får hur många kommentarer som hälst av folk som vill stötta dom... jag gjorde så en gång... ingen brydde sig. och det gör ingen nu heller. Det har ingen någonsin gjort. Jag har alltid kämpat ensam och så finns det dom som har hur många vänner som hälst som stöttar dom men som inte kan inse hur lyckliga dom borde vara över dom vänennerna. Det gör mig så arg.

Snälla människror när ni har vänner, föräldrar och folk som stöttar er behöver ni inte lägga upp o klaga på fb och instagram och gnugga det i ansiktet på folk som sitter där rädd och ensamna medans ni SKRYTER om hur många ni har som bryr er. Det får mig att må illa vad ni gör. Jag klarar inte av otacksamma människor. Jag är sjukt tacksam över så mkt, jag är ofta väldigt posivtiv även fast det kasnke inte har märkts nu på ett tag då jag bytt skola och det är mkt nytt och saker som inte är som vanligt. Min aspberger hatar när saker och ting inte är som det brukar och folk tycker jag är negativ men det är inte jag som pratar det är min aspberger. 

Så ... jag antar att jag ska runada av det här.... mår verkligen inge bra i natt, jag försöker hållla mig borta från blad och annat som kan skada mig. försöka. Inte för min skull men för min älsklings. För han är mitt allt och han får det att funka. 

Så idag var en konstig dag, min kille hade en jobbig dag. Jag bråkade mid mina föräldrar och jag har åkt hem till skolan. Men min kille skulle massera mig och sedan föraöka knäcka min rygg lite för det bukar vara skönt... men... jag tror han tog i lite mkt och kanske omplacerade musklerna en aning för det gör sjukt ont att andas och vissa ställdningar. Jag är öm osv. Så jag kommer inte skriva mkt mer nu utan lägga mig ner igen och hoppas på att det blir bättre under morgondagen annars måste jag göra något åt det för jag vill kunna andas!

Så jag tänkte ladda upp ngra videoklipp sen igår. Mobba inte min ridning jag vet vad jag gör för fel. OCh det är ju bra att jag gör fel. Då finns det ju fortfarande mål att nå och saker att förbättra! OCkså förlåt för kvaliten, videosarna fucakde upp sig när vi la över dom på datan.

det har gått några veckor och jag är redan less på skolan. Jag vill inte, jag orkar inte. Jag pallar inte trycket och jag behöver mer hjälp för at hålla koll på inlämningar, prov osv. för sådant klarar jag inte själv. De e jätte jobbigt... och just nu förnekar jag det och tänker inte skriva om det. Jag är sur och stressad över allt så nu pratar vi bara hästar! 

Jag och älsklingen gick upp tidigt (kl9) för att åka till min kontaktmamma. jag jhade chansen att rida alla fyra. men jag är fortfarande lite sjuk och kände mig skakig och kallsvettig efter dom två första så det var do ända jag hoppade. Min älsklig som jag smittat är lika sjuk som jag var förra veckan och jag ville inte håll honom i stallet för länge. Så efter vi va klara, jag hade hoppat Bamsing och Coleen så gick vi upp till stallet. Jag tvingade honom att sitta och sen mockade jag, släppte ut och fodra och allt sådant själv. Jag kallsvettades och kände mig skakig i hela kroppen men, kom igen! Jag är väl för faan hästtjej. Så jag gjorde klart allting och sedan hjälptes vi åt att plocka bort banan som jag ställt fram tidigare. Jag hoppade en femonhalva med två galoppsprång till en oxer och för typ första gången i mitt liv räknade jag rätt när jag stegade!! 

Aja, hästarna var i alla fall superfina. Bamse hoppade glatt och fint när jag andades och kom över att jag nästan bara suttit på snubbliga kickiga ovana unghästar eller helt enkelt hopprädda hästar. Jag hade inte hoppat högt på väldigt väldigt länge och då känns hindren så mkt högre än vad dom är och man känner sig så fjantig. men det är bara att bita tag och rida på! Men jag hoppade klart honom och sedan så bytte jag till Coleen med sadeln min kontaktmamma red i förra veckan. Efter några små skutt hoppade jag av och bytte till Bamses sadel som hon brukar ha för jag höll på att flyga av i den där jävla sadeln. ALDRIG I HELA MITT LIV har jag sittit i en så hemsk sadel. BLÄH!  Men när jag bytte gick det bättre. DOck är det något med henne som gör att mitt skänkelläge blir super ostabilt. men det är bara att träna. jag avslutade båda hästarna på 110cm 

Älskling sover hemma hos sig i natt. Han sa att han var tvungen att få sin sömn och att han känner sig dum om han somnar när jag är med honom bara för att jag inte kan sova.... värsta känslan någonsin att höra det.... detssutom gillar jag när han somnar innan mig för han är så rolig när han sover, babblar och håller på xD 

men jag avslutar med lite bilder så varsågoda! 

Bamse, jag vet att hälen måste ner!

Coleen, jag vet att skänkeln måste fram och hälen ner! 

Nytt facebook wallpaper eller vafan det heter xD 

glömde ju lägga upp en bild på den söta Crazy. Så god natt :) 

Hej, så jag somnade till Greys anatomy igår igen. Jag hadde jätte svårt att komma upp på morgonen och mådde inte alls bra. Knäna skakade och gav nästan vika så jag fick ta stöd av väggen. Men det blev bättre under dagen. Först hadde vi ett suuuper långtråkigt pass om djurens år.... blah blah blahhhh. Och sedan så fick vi en uppgift om att vi skulle skriva om en sjukdom och vad som skapade den (microbiologi) jag och min kompis vart klara på första lektionen så det är ganska chill. Efter det var det lunch, schnitzel och potatisgratäng! OMG va gott! 

efter det så var det dags att gå ut till stallet. Så det var vad vi gjorde. alla trodde man var tvungen att ha säkerhetsväst på sig då vi hade hoppning. Men till min lycka slapp jag den hemska stela obekväma äckel västen xD Och så fick jag min lill favorit Crazy! Så vi skulle ha "hoppning" för det första så hadde vi högre och bättre tempo på alla jästarna i ridhuset i onsdags. Men idag så skulle vi rida huuuur långsamt som helst. Dressyrgalopp om inte långsammare. Asså gud villken skillnad det är på ridlärare och ridlärare. Gillar dock den vi hadde i onsdags bäst för för henne fick Vi hålla ett bra tempo och kunna jobba ihop hästarna bakifrån och börja med att hålla ett friskt tempo där hästen även får bli varm och sträcka på musklerna medans den får gå öppnare och friare. Så jag höll det tempot vi hadde i onsdags i början men nej då fick man skäll för att hästen sprang..... jahhh.... 

Men i alla fall det var väl inte så mkt hoppning mer bommar på marken. De högsta kanske var 60 om ens det, Så tråkigt. Men som tur var hade jag ju Crazy så det gjorde upp för det. Sen har vi ju då en i klassen som inte kan rida än. men hon är sjukt sjukt kaxig och alla håller på att bli galna på henne då hon kan sitta och tjuvlyssna hur länge som helst och sedan bara hoppa in i konversationen och vi känner henne inte ens så det är lite creepy, Men i alla fall, i vintras var hon med på mitt läger på samma skola. Hon hoppade samma häst som idag. Så galopperade hästen snällt över hindren och hon studsade och sen flög hon av efter. Idag körde hon en favorit i repris. Hästen hoppade fint och hon studsade och sen tappade hon balansen när hästen började komma ner med huvudet som om den gick i form.... och hon ramlade av.. nej hon typ hoppade och landade på fötterna och sen ner i backen... sen efter klagade hon till några att hon nog inte kunde gå 100m till bussen för hon hade ont i axeln.... jomen visst *facepalm*

Jag åkte hem till västervik efter det och åt tacos. Sen kom min underbara kille och vi har mest bara myst. Och nu ska vi mysa lite till innan vi somnar. Imorgon ska jag ut till min kontaktmamma med Victor och hoppa alla fyra hästarna. Jag är såååå taggad! Men god natt. 

Förlåt att jag inte har uppdaterat. Jag har somnat! JAG till greys anatomy och idag försov jag mig. missade preov och lektioner ... åhhhh så jobbigt. Jag känner att jag börjar må sämre igen. Jag vill inte må så, känna att jag lika gärna kunde dö. Jag ahr försökt... men jag är kvar.... men de är väl bra? JAg har min underbara kille att leva för. Det håller mig uppe. 

Jag kommer inte skriva något jätte långt inlägg idag då jag är väldigt trött. Jag måste försöka vara med lite grann imorgon. Jag måste... måste. Det är så himla svårt! Jag känner att jag kommer efter hela tiden. Jag tappar koncentrationen och gör annat. Jag kan inte fokusera och vi får inga roliga uppgifter så då har jag inte heller någon motivation och då suger allt. 

Men i tisdags hadde jag ett bra pass på extra riningen. Vi red på slingan. Sjukt sakta knappt joggingtempo på galoppen. Jag fick en 5årig unghst som heter Ruth, hon var faktiskt underbar att rida. Mjuk och lätt att jobba och hadde en fin överlinje. Hennes skritt och hennes galopp var riktigt härliga. Traven (om jag minns rätt) var av sämre kvalitet. Och i onsdags hadde jag ett FANTASTISKT pass på min underbara Crazy. Han har ponny steg i alla gångarter. Hemska steg. Men våran ridlärare var faktiskt grym. I stället för det som ridlärare på ridskolor och sådant ofta säger "samla, samla, samla!" Fy faan, men här så fick vi ha friska fina gångarter. Underbart. Vi hadde någr i gruppen som inte fick fram sina hästar så då fick vi dra på på spåret i full galopp. Och jag trodde hon skulle skälla på mig för att jag red för fort för jag drog på ett riktigt race på Crazy som tyckte det var svinkul och bara berömde och sa att det var skitbra! Han vart så fin och rund. Man kunde verkligen känna ryggen komma upp och bakbenen arbeta. Underbar. Tror min ridlärare var förvånad hon sa att hon nästan aldrig sätt honom gå så bra som han gjorde. Han var helt löddrig efter första delen av lektionen och han var ju bara fantastisk. Gud va härligt det var. Jag önskade honom till hoppningen imorgon. Ser så fam emot det!

Men nu ska jag kollapå ett avsnitt av Greys och försöka sova. Skaka av mig panikkänslorna av inlämningsuppgifter och skolmästerskap. Bara ta det lugnt. God natt.