Så jag försökte uppdatera igår, jag har varit upptagen med annat hela helgenm och det kanske ni kommer få vänja er med. men igår fuckade allt upp sig så sorry för det. 

Så jag somnade typ inte igår... och gick därför inte till skolan utan sov i stället, dock blev jag väckt och störd flera gånger om. Så jag är fortfarande trött. Jag är påväg ner igen, jag kan känna depressionen sluka mig. Jag kan inte ta bort tankarna från varken självmord eller självskade beteende. Jag märker även hur det påverkar min matlust. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill ha hjälp... men jag vågar inte be om det. Det känns alltid så jobbigt, att be om saker. Jag känner mig inlåst... 

Jag är osäker på alla i min närhet, när jag vänder mig om... kommer dom kolla på mina feta lår eller min hängiga röv? Kommer dom kritisera mitt äckliga ryggfett. Eller kommer dom prata om hur jobbig jag är, högljudd och irriterande... är det någon som gillar mig?

så... jag har skrivit lite, gjort annat, skrivit... nu sitter jag uppe o gråter... alltså en helt vanlig natt, jag har panik och jag kollar på mina pennvessare... jag mår skit.... det skulle vara så skönt att slippa lida... jag behöver jhälp men det funkar ju inte så varför inte sluta här och nu. Vi avlivar hästarna när dom lider, vi lämnar inte djur som lider vid liv... varför plågar vi människor... varför plågar vi oss själva... mina tankar är mörka i natt... jag behöver sova och jag behöver gå till skolan. Min hjärna säger GÅ, men min kropp säger satanna, den orkar inte röra sig och mitt hjärta... mitt hjärta har ingen talan för depressionenhar tagit sitt grepp och det gör ont... Jag åt förut.... villket jag inte skulle gjort för nu mår jag illa och jag vet inte varför... vi får se om jag kan sova i natt... jag är så trött på allt... trött på livet. Vill bara bosätta mig i min älskades säg och aldrig gå där i från... där mår jag bra, i hans armar... men han kan inte va med mig hela tiden... jag måste ta hjälp.... men jag vet inte hur... jag är för rädd. 

Jag är för rädd för att fråga om hjälp på lektionerna, jag har små panikattacker så fort en lärare är i närheten eller när jag ska prata... det tror jag inte är så många som försår... jag är trasig, jag är fucked up.... jag är bara små bitar av vad jag en gång var... och jag är rädd... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, de var ett bra tag sedan nu. Jag vet inte riktigt vad jag gör här igen. Bloggen har inte varit aktiv på så länge. Men men, ville nog mest bara dela med mig av en dikt.      Mobilen vägrade ju klistra in den... men men. Fick bli en screens...

Allt roligt har ett slut, min soldlat har åkt hem och jag blev lämnad ensam igen. Försöker skilja tankarna, försöker tänka klart, försöker leva på lyckan o tryggheten jag kännt de senaste dygnet... och försöker att lugna mig själv med att fokusera på...

Så, basicly dagen började med att jag ställde klockan för att gå upp och ta min ADHD medecin... men... sedan var de ju så att jag vart arg på klockan och stänge av larmet eftersom jag hade sjuka drömmar. Jag drömde om en speciell person som nu lämnat...

Kommer inte gå in på detaljer. Det kommer jag göra när jag väl är 18 och har full kontroll över allt men de känns som att kontrollen släppts lite nu när jag sagt ifrån och tagit kommandot. Detta är en extremt extremt jobbig period och de känns precis...

jag uppdaterar bloggen så fort jag vaknar imorgon, denna natt känns omöjlig och denna dag har varit som vädret. Skit.  ...